Nu jävlar ska patrasket sättas åt. Jag menar förstås konungariket Sveriges eliter, landsförrädare och allmänna översittare. Ni vet nog vilka ni är.

Att kämpa mot orättvisa utomlands är gott och väl. Men allt för länge har denna rättrådiga kamp lett till blindhet inför hemlandets fel och brister. Tendensen finns där, absolut. Tendensen att upphöja Sverige per automatik, i varje fall underförstått, samtidigt som anklagelserna mot externa aktörer haglar.

Problemen är legio. Först och främst kan man notera att sannolikheten för att påverka de globala aktörerna är minimal. Att hålla på och gaffla om oegentligheter runt om i världen må vara välbehövligt och tillfredsställande. Men samtidigt finns risken att de processer man faktiskt har en (relativt större) möjlighet att påverka helt går en förbi. Och så står man där utan att ha åstadkommit någonting alls.

Med anledning av denna eventualitet finns det alltså fog för att närmare se över konungariket Sverige. Innan man står där med tyranni framför sig och tyranni bakom sig.

Skrivandet kommer att ske utan någon form av vett eller etikett. Utan möjlighet att invända, påverka eller motverka. Att komma och gnälla om påhopp, upphovsrätt eller god sed är alltså inte önskvärt, eller ens tekniskt möjligt. Är det något man lärt sig av sina år i den här världen så är det konsekvenserna av att skylta med sina åsikter samt meningslösheten i att tillåta meningsutbyte. Utöver tidsåtgången riskerar dialogen bara att späda ut och divergera diskursen i större utsträckning än att förstärka den. Dessutom är det trots allt mina tankar. Möjligheten att kommentera kan kanske vara något för den skribent som inte har något att säga och behöver utfyllnad eller helt enkelt inte vågar vägra dialog. Det finns ju för den delen också de som söker konflikt och där själva motsättningen blir viktigare än budskapet. Vill ni ha "dialog" – gå till Facebook eller whatever. Där uppskattas era sociala utspel.

Det skall erkännas att anonymitet är ett problematiskt koncept. Men därtill är man nödd och tvungen. Inte först och främst för att skydda sig mot myndigheter – de har resurser att röka ut en ändå om de skulle vilja. På samma sätt kan säkert en ihärdig bloggare som letar efter lingvistiska eller tematiska mönster, och server-spår gissa sig till vem jag är. Men det förblir i det fallet bara spekulationer och inget blir definitivt förrän den dag man skriver under med sitt namn eller polisen börjar slå in dörrar. Det jag istället ämnar skydda mig mot är det civila samhället, där den verkliga repressionen kan blomma ut. Kort sagt, social utfrysning, avsked (om man ens kan få ett arbete) eller lägliga fall av skadegörelse, ofta orkestrerat av makten och kapitalet men på en arena där de inte kan hållas ansvariga.