Det är med visst intresse man läser vad som skrivs om den internationella Förintelsedagen bland de svenska bloggarna. Få i mainstream (bloggar eller snigelmedia) har viljan, förståelsen eller modet att kritiskt analysera situationen. Det är en dyster dag när till och med ofta bespottade Sverigedemokraterna stämmer in i lovsången. Fast det kanske inte är helt oväntat. Att yppa kritik här vore självmord. Att istället sparka på folk som redan ligger, det vill säga invandrare per definition icke vita sådana, är betydligt billigare politiskt. Där är det helt korrekt att SD har mycket gemensamt med sina Sionistiska bröder. Dessutom kräver en meningsfull kritik som sagt förståelse. Och ingen har väl anklagat Sverigedemokraterna för att vara särskilt pålästa. Och med det menar jag inte att Sverigedemokrater skulle vara särskilt dumma. Nej, men det är ju trots allt politiker vi talar om. Ingen talang eller intelligens i överskott alltså. Då hade de kunnat skaffa sig riktiga jobb.

Nu finns det alltså ett fast datum varje år då förintelseindustrin, som vi numera kan kalla den, blir ett givet inslag i våra liv. En punkt när vi av politisk korrekthet tvingas nämna den och blir ålagda att beklaga oss över dess "singulära eminens". Media gör det de är bäst på, det vill säga repriser. Det blir ett kulturellt fenomen av samma slag som kungabröllop och kändisar eller idrottsmän på dekis. Det bara skall rapas upp på beställning.

Jag har tidigare under andra former argumenterat emot själva bemärkelsedagen som sådan. Varför förtjänar en grupp människor uppmärksamhet för en typ av oförrätt som i och för sig drabbat dem, när denna uppmärksamhet förvägras andra grupper? Man kan argumentera för att Förintelsens minnesdag gäller alla de vilka dog under andra världskriget. Eller till och med alla folkmord över huvud taget. Men så är det ju inte. Inte heller kan man säga att den på något sätt hedrar alla de vilka dog under det vi kallar Förintelsen. Rappakalja! Alla vet mycket väl att det var Judiska lobbyister med Amerikanska muskler som slutligen drev igenom instiftandet av "Holocaust Remembrance Day" i FN. Att andra ibland få vara med på ett hörn är en liten eftergift för det otroliga PR-värde dagen innebär. Alla vet precis vilka det handlar om och det hela är mer en politisk markering än någon rättvisa.

På samma manér arbetar vårt eget sionistanstuckna Forum För Levande Historia med statligt stöd och ivrigt påhejande. Man blir bara så jävla trött. Gång på gång påvisas grava brister i deras historiska fabulerande. Likt ivriga bävrar på LSD bygger de undermåliga korthus av makabra detaljer för att maximera sitt genomslag. Det är som tvål, lampskärmar etc om och om igen. Varför kan det aldrig räcka bara med fakta? Men det klart, här finns det en vara att sälja och en dold uppdragsgivare, så det är inte obegripligt varför den här typen av nätverk alltså breder på. Den tydligaste problematiken är dock den fokuserade kampanj de bedriver. Trots sitt mycket generiska namn är de nästan uteslutande fokuserade på just Förintelsen. För att kunna visa upp en fasad av trovärdighet släpper de sporadiskt annat material. Ibland nämner det inte ens Judar, men det är synnerligen sällsynt. Några moderna oförrätter, exempelvis de utförda av Israel lyser med sin frånvaro. Faktum är att Forumet är en ledstjärna i politisk korrekthet. I princip alla av det västliga etablissmenget godkända företeelser är representerade. Därför är man exempelvis inte förvånad över att se sanktionerade berättelser om Rwanda, Srebrenica eller Kambodja. Men inget sätts i sitt sammanhang. Extremmaoister mördade två miljoner i Kambodja heter det. Men vem faciliterade deras maktövertagande och vem stoppade slutligen folkmordet, ja den informationen lyser med sin frånvaro, sannolikt för att den kriminaliserar USA. Dessutom nämns Kambodjda bara i förbifarten och det är kanske inte helt korrekt att påstå att de verkligen analyserar händelsen. Det blir mest ännu en avledning från det faktum att Forumet vurmar för Sionistiskt Judiska frågor. Intressant är också att när man talar Nazism så är det stora konspirationer och mordiska politiker. När de talar om Islamofobi (som f.ö. är en sned term och kunde uttryckas kraftigare) är det mest folk i gemen som målas med bred pensel. Statsrasisimen från exempelvis Israel eller någon analys av "clash of civilizations"-tänkandet uteblir alltså.

Man får gratulera till en statlig skuggverksamhet av högsta rang. En typ av förfarande, som vi trots våra påstådda socialistisk böjelser här i Sverige varit relativt förskonade från. Det är skillnad på att betala för något (statligt eller ej) och att faktiskt styra innehållet, speciellt för att gynna en liten grupp. USA är landet där denna verksamhet annars frodas. Jag tänker exempelvis på organisationer som Freedom House, som idag får sin propganda levererad över hela världen av media och läroböcker, och presenteras som neutral trots att tre fjärdedelar av dess budget tillhandahålls direkt av den Amerikanska staten och dess information alltid på ett högst besvärande sätt sammanfaller med imperiets övergripande mål. Så exempelvis i fallet Uzbekistan.