Så kan man kort och gott beskriva förslaget till "grooming"-lagstiftning (SvD: "Svårt att bevisa uppsåt när barn raggas på nätet") som varit ute på remiss. Den juridiska expertisen avslår mycket riktigt förslaget. Medan lekmän, politiker, polis m.fl. gör sitt yttersta för att tvinga igenom förslaget. Det säger väl det mesta.

Preventivt tänkande: I grund och botten handlar det precis som påpekas om att döma någon för ett brott som ännu inte har begåtts. Det låter 1984, om man dessutom betänker den bevakning, angiveri och kontroll som oundvikligen kommer att praktiskt läggas till lagen i fråga. Det blir inget annat än ren och skär tankekontroll. I framtiden skulle i varje fall jag rekommendera att inte ta kontakt med någon man inte redan känner, eller svara på några okända meddelande i någon elektronisk form. Du vet aldrig vem du talar med och det kan komma att användas emot dig. Har du otur är personen på andra sidan underårig och uttrycker sig på ett sådant sätt att du kommer att kriminaliseras. Det är inte heller otroligt att polisen eller organisationer i nära samarbete med polisen kommer att använda sig av brottsprovokation. Det vill säga att med alla till buds stående medel se till att du begår ett brott som du annars inte hade gjort. Eller åtminstone placerar dig i en prekär situation.

Detta kan även komma att kopplas till politiska motiv. Man kommer osökt att tänka på Scott Ritter i sammanhanget. En av USA:s mycket illa sedd, men på grund av militär och civil historia svårangriplig man, vars rykte svärtades ned av en allt för läglig historia just på temat grooming. När Ritter sedan åter igen engagerade sig vid upptakten till invasionen av Irak läckte informationen om den flera år gamla incidenten ut till media. I Ritters fall hade åtalet lagts ned ska tilläggas och tillvägagångssättet var just brottsprovokation där polisen ord i frågan blir nästan omöjligt att överbevisa. Kan man fås att kommunicera med någon eller ännu bättre möta någon på stan så är i princip halva åtalet klart. Resten fyller polisen eller politiska utnämningar inom myndigheterna i åt dig.

Redundans: Uppenbarligen finns redan fungerande lagar. Det är lite som med "terrorbrott", "hatbrott", "hedersbrott" på senare tid. Spränger man någon i luften av politiska skäl och om man då dessutom skulle tillhöra en namnkunnig organisation - ja då finns det redan lagar mot detta. Likaså om man har ihjäl en familjemedlem eller någon med avvikande sexuell läggning. Det är i alla tre fallen mord. Svårare än så är det inte! Det kan med andra ord inte vara på något annat sätt än att Foucault-doktrinen fortfarande gäller. Samhället/hegemonin/staten, eller eliten om man så vill kalla den, fabricerar hela tiden nya "kriminella" kategorier för att motivera sin egen existens och en långtgående kontroll över samhällets resurser/kunskapsmonopol etc.

Mer generellt om barn och sexualitet kan man slutligen också hävda att själva termen "grooming" och den debatt vi delvis ärvts från utlandet är missvisande. Idén bygger på att en förövare manipulerar ett barn, över tid skapar ett emotionell band för att utnyttja barnet i fråga. I denna värld är barn per definition okunniga om världen runt omkring dem och vid en viss ålder får de nästan magiskt kännedom om sig själv och sin omvärld. Det utesluter alltså möjligheten att det finns någon form av förståelse och frivillighet i en sexuell relation, vare sig den är med en vuxen eller en jämnårig. Eller möjligheten att relationen uppstår utan någon mörk manipulation. Det kan exempelvis röra sig om vanlig prostitution. Men samhället och den moraliska hegemonin är inte nöjd med detta utan vill dra alla över en kam och kategorisera denna tragedi som den allra extremaste av utfall.

Därtill kommer den förhärskande subjektifieringen av pedofili som schematiskt spelar in här. Eller på ren svenska hur den psykologiska termen pedofili blir till en personifierad pedofil. Någon som då helt uppgår i sitt beteende och blir att identifiera helt med detta. Hur detta har gått till är lätt att se. Utöver de Foucaultianska tendenserna vilka berörts flyktigt ovan vill ingen förlika sig med sanningen i frågan. Sanningen i detta fall är att det är att sexualitet är helt normalt. Att kunna bli attraherad av minderåriga eller att minderåriga visar samma beteende är inget sjukt eller avvikande. Tvärtom. Det är ren biologi. Och historiskt sett var det bara ett geologiskt ögonblick sedan vår art faktiskt använde helt andra måttstockar vad gäller relationer. Det är bara att inse fakta. Vi vet inte bäst idag och saker och ting har inte alltid varit på det sätt det är idag.

Man kan dessutom fundera över hur barnen i dessa fall upplever uppståndelsen och skuldbeläggandet. För hur angelägna vi än är om att förgöra förövaren med alla till buds stående medel är vi också aktiva när det gäller att uttrycka oss på ett sådan sätt och bete oss på sett sådant vis att barnen verkligen får veta att de gjort något som är fel. Något som är smutsigt och värt förakt. Det är inte omöjligt att det psykiska lidandet till följd av denna stämpling i många fall blir värre än det tidigare begångna "övergreppet". Men inget av detta är av intresse för de som skriver lagarna eller pådyvlar moralen. För hade det verkligen handlat om barnens bästa hade vi gjort på ett helt annat sätt, eller hur?

Extern, vidare läsning:

Om hur just "terrorister, pirater och pedofiler" blivit medel för att likvidera frihet: Nätsex i Bodströmsamhället och modern hederskultur

Om ECPAT:s religiösa grund: Monica Dahlström-Lannes, Paedo Finder General