SvD:s ledarsida tyckte till härom dagen angående det påstådda fyndet av vapen och sprängmedel hos Svenska Motståndsrörelsen (SMR). Anledningen, förutom ren juridisk korrekthet, till att jag insisterar på att minst vänta tills dom har fallit med att uttala mig och någons skuld är det man lärt sig från rättssystemets häxjakt på fildelare. Det var för mig första gången jag kunde i detalj studera en helt ny kategori människor i klammeri med rättvisan. Det vill säga de icke kriminellt belastade. Sant eller ej, men man har en viss bild av människor som är med i SMR eller Bandidos eller vad det nu månde vara. Man behöver liksom inte övertyga sig själv om att de har semtex under diskbänken och sover med hagelbössa. Men med de osannolikt vanliga ungdomar som utsattes för trakasserier och förföljelse, ja rent av behandlades som om de var råbarkade kriminella, var det något helt annat. Om vanligt folk kan behandlas så, om bevis kan fabriceras, bara för att makten och kapitalet räds dem, vad finns det då för garantier för att dessa organisationer behandlas med ens ett uns av rättssäkerhet. Misstankarna gror onekligen.

Redundans börjar bli en ofta upprepad term här omkring. Men det är tal om redundans igen, i två bemärkelser. Dels den gamla favoriten "olovlig kårverksamhet" och dessutom då "terroristbrott". Det förstnämnda är en slags otidsenlig variant på det senare. Det är så man storknar. Vi har redan lagar mot det mesta och lite till. Vad skall terrordefinitionen kunna tillägga, förutom då att brännmärka individer och grupper på ett extralegalt vis? För den som läst sin Foucault påminner det mycket om resonemanget kring Damiens misslyckade försök till kungamord. Straffet för de vilka angriper makten och kapitalet skall tydligen vara synnerligen extraordinärt, grymt och utstuderat. Och det är väl "terroristbrott" bara det moderna exemplet på. Det räcker inte med att dömas eller att ens avrättas. I Damiens fall skulle han

knipas med glödande tänger i bröstet, armarna, låren och vaderna; hans högra hand, hållande kniven med vilken han begått sitt fadermord, skall brännas med svaveleld och i såren skall hällas smält bly, kokande olja och brinnande tjära samt vax och svavel sammansmälta; därefter skall hans kropp slitas i stycken av fyra hästar, hans lemmar och hans bål kastas i elden och förbrännas samt askan strös för vinden. (Utdrag från "Övervakning och straff")

Och det är väl dit någonstans SvD:s ideologer vill föra oss tillbaka eftersom dagens rättssystem, hur grymt det än är, knappast ger samma tillfredsställande pöbelmentalitet, uppviglande direkt bekräftelse av rättvisa och blodstänkta persedlar.

Vad gäller olovlig kårverksamhet har historiska misslyckanden att tillämpa denna pärla från 1934 bara gett våldsmaktens monopolister smak på blod. Det är mycket tänkbart att lagen inom snar framtid kommer att skrivas om, säkerligen med SMF och dylika organisationer som främsta argument. Det ligger lite i tiden helt klart. Sverige har svårt att stå emot när hela världen blir mer repressiv och för den delen har även vi våra inhemska despoter. Det står klart att man vill använda en revision av lagen för att klämma åt all form av utomparlamentarisk och osanktionerad verksamhet. Djurrättsgrupper, obundna sammanslutningar till höger och vänster, hemmabioklubbar eller bara du själv och dina närmaste vänner bör dra öronen åt er. Ni kan ha något samhällsomstörtande på gång. En ängslig stat ser vad den vill se som vi alla vet och oavsett vad polisstatens tillskyndare säger så har vi alla enligt den klassiska klyschan alltså någonting att dölja.

Kan vi inte komma åt olagligheter annat än med dessa juridiska rackarspel är det min mening att vi får leva med dessa organisationer och åtala dem retroaktivt så att säga. För brott som begåtts och inte brott som kanske kommer att begås. I detta fall saknas inte heller verkliga och påvisbara lagbrott. Priset för den sökta effektiviteten är inte värt att betala.

Som en avslutande notering kunde man önska att staten ägnade lika stor vikt åt att jaga alla grupper som underminerar det svenska systemet. Scientologer och andra sekter, sionistiska lönnmördare, amerikansk och annan utrikes säkerhetstjänst, skrupelfria finansskojare och så vidare. Håhå jaja. Här verkar angelägenheten inte vara riktigt så påtaglig.

Annorstädes: Bra om "terrorism": Kriget mot terrorismen är en bluff – avskaffa terroristlagstiftningen