"Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större" heter det som bekant i Uppsala. På samma tema uppdagas (SVT) nu en ordning av systematiska och tortyrliknande övergrepp (SvD) mot intellektuellt funktionshindrade ("förståndshandikappade"). Ja gott folk, det är alltså ytterligare ett fall av prussiluskor som i detta fall ger sig på en av de mest utsatta grupperna i samhället.

Mycket vikt lades på att det specifika greppet medför livsfara. Det skall man inte förringa, men attityden till klienterna är för mig mer besvärande. Det handlar om våld och tuktning som behandlingsform. Precis som sades i slutet av inslaget är detta speciellt bakvänt eftersom korttidsboendet inte är ämnat att vara arenan för någon speciell form av behandling. Det skall bara vara ett humant och värdigt boende på klienternas egna villkor. Ändå har Uppsala gjort om denna enkla modell till veritabla fångläger med psykisk och fysisk bestraffning. Man behandlar ju för fan inte ens hundar så illa och jag kan garantera att den hundägare som mot förmodan gjorde detta på allmän plats snart skulle ha en plats reserverad på akuten. I ljuset av detta är det synnerligen underligt att man här kommer undan med misshandel och dråp. Ännu underligare är att det finns de som skyndar till deras försvar.

Allt detta är givetvis svårt att försvara. Men ändå lyckas Uppsala kommun och konsulterna i fråga med det konststycket. Kräftgången verkar ha börjat först när man förstått att man kommer hängas ut på bästa sändningstid. Det är talande att man inte direkt insåg att Uppdrag gransknings dokumentation skulle presentera djupt graverande uppgifter och man kan alltså ifrågasätta huruvida ansvariga än idag förstått att de gjort fel. Speciellt Birgitta Fahlgren-Sylvén framstår i sammanhanget som ett första klassens rövhål. Det var synnerligen underhållande när reportern frågade om det var okey att Birgittas man lade ned henne med kontrolltagning för att påverka hennes beteende, så länge det inte fanns "avsikt att skada". Då blev det tydligen för hypotetiskt för Birgitta. När Uppsala kommun nu motvilligt ber om ursäkt (SvD) låter det förvånande ihåligt och ointresserat. Konsulterna skall vad det verkar få fortsätta och samma tankar kommer även i fortsättningen att genomsyra verksamheten. Den enda skillnaden blir då att just "kontrolltagning / nedläggning" kommer att ersättas av något annat ingrepp. Skendränkning kanske?

Kopplingen som i förbifarten görs till Uppsala universitet är mycket komprometterande och värd att undersöka vidare. Detta ligger dock förståeligt nog utanför Uppdrag gransknings ram. Detsamma gäller eventuellt politiskt ansvar för situationen som den utvecklade sig. Även för mig är det istället de privata konsulterna som är av intresse och Uppsala blir ännu ett i raden av övergrepp från privata vårdgivare eller privata vårdkonsulter som svänger sig med pseudovetenskap och kostnadseffektivitet. En av dessa så kallade experter uttrycker sig för övrigt på ett ovanligt patetiskt sätt här (SvD). Det är minst sagt obehagligt att de gamla behavioristiska tendenserna inom KBT kommit upp till ytan, och transplanteras direkt ut i arbetslivet. Men visst ligger det i tiden. En annan av högerns gamla favoriter, socialdarwinismen, ligger aldrig långt borta. Och visst är det Martin Seligmans "inlärda hjälplöshet" som gett grunden för alliansens matade fåglar och ivriga bävrar. Bakom allt detta ligger givetvis ett djupt förakt för människan och misstro mot hennes verkliga motiv och ideal. Makten är aldrig sen att anamma och pervertera vetenskapliga rön samtidigt som man gör det till hegemoni. Lysenkoismen ligger aldrig långt borta. Man skall visa lydighet inför överheten, och det blir därmed mycket svårt att ifrågasätta det selektiva expertvälde som råder. För det är alltså inte expertstyrning i sig som är problemet, tvärt om. Mer expertstyrning hade löst problemet. Det är lekmanna-attityden till vetenskap och det smala snittet av vetenskap som är problemet. Hade KBT-skojarna varit tvungna att med just vetenskapligt vedertagna metoder visa förträffligheten med övergreppen hade det fallit platt. På samma sätt hade andra experter från det psykologiska fältet gett dem svar på tal och inte låtit situationen varit den att de fått stå oemotsagda. Problemet är alltså ett slags kvasivetenskapsmonopol där de idéer som backas upp av finansvalpar och privata företag med epitet som "consulting" eller "holding" vinner mark. Och det inlärda förtroende vi har för experter missbrukas på ett synnerligen cyniskt sätt.