Det var på tiden att SVT:s Uppdrag granskning äntligen tog upp vad som hände under Operation Artemis. För visst har man hört en otrolig mängd propaganda kring den svenska insatsen i Kongo - och aldrig den minsta kritik. Aldrig har man velat tala om vad som hände på plats. Allt har praktiskt nog belagts med sekretess. Det är så man gör med saker som inte tål dagens ljus.

"Detta är vår stund på jorden" som Sverker Ulving saligt uttrycker det. Beslutet togs för övrigt av numera helgonförklarade Anna Lindh på en damtoalett i Bryssel vad det verkar. Ja men visst. Åk ned till afrika och bli förkläde åt kolonialmakten Frankrike. Skjuta "negrer" och bränna byar för att höja Sveriges anseende inom internationella försvarssamarbeten. När Hans Alm skadeglatt poserar framför en brinnande by tänker i varje fall jag på dokument från Vietnamkriget. Speciellt intressant var det övervåld med vilket Miala nedkämpades. Det skulle straffas och statueras exempel. Man kan undra om det inte handlar om kollektiv bestraffning och hur många civila som dog på kuppen. Och att byn i fråga låg utanför insatsstyrkans mandat verkade inte ha varit ett problem heller. När det hela är över befordras och belönas patrasket för övergreppen. Hans Alm straffas med ett "chefssamtal" från sin bästa kompis.

Flera frågor förblir öppna. Dels den allmänna attityden inom hemliga organisationer som SSG. Hur är det med värderingar och arbetas det aktivt med att bryta ned deltagarna? Borde SSG tvingas till öppenhet? Sekretessen används tydligen för att dölja övergrepp snarare än att främja individers eller nationers säkerhet. Samma SSG som en viss Leijonborg och den falangen velat sätta in inom Sveriges gränser jämte polis. Om SSG inte kan operera publikt så behöver de inte operera alls. Inget som är värt att göra behöver göras i det dolda. Har man dödat barnsoldater, och varför kan man i så fall inte erkänna det, när man redan utmålat dem som just fiendesoldater? Hur stort var egentligen dödstalet för "milisen"? Och hur vet vi att det just bara var "milisen" som fick sätta livet till. Har man bestämt sig för att både kvinnor och barn plötsligt är reguljära soldater så finns det ingen återvändo. Då kan den svenska militären alltid förklara bort vad som ser ut att vara civila dödsoffer. Det manar till eftertanke och det är uppenbart att Uppdrag granskning har mer att komma med i frågan men avstår därför att det varit svårt att verkligen bevisa mer än man presenterat.

Försvarsmakten skyller nu på att svenskarna varit i strid före "misshandeln". Om det nu är ett sådant problem att civilkurage inte kan garanteras så skall inte svenska soldater vara på plats eller i strid. Notera också hur man försöker få det till en "händelse" eller i värsta fall "misshandel". Man kan inte säga annat än att de är skickliga. Dessutom vidhåller man fortfarande att alla gjorde rätt på plats, det vill säga rapporterade uppåt i hierarkin och att det var den svenske befälhavaren som då avbröt "förhöret". Snygg omskrivning må jag säga.

Det är bara att konstatera att även svenska soldater beter sig som svin utomlands. Och att detta bara är toppen av ett isberg. Speciellt viktigt att komma ihåg när NATO:s propagandamaskin och dessa svenska apologeter åter drar igång. Det är vidare svårt att inte bara argumentera för internationella insatser utan även att argumentera för svenska soldaters hälsa och välmående. Har man tagit ett sådant här uppdrag, som förkläde åt stormakter som Frankrike eller ännu värre USA, ja då har man förverkat sitt liv. Det är rent ut av så att det svenska samhället är betjänt av att dessa vrak till människor dukar under utomlands, innan de kommer hem och medverkar till att sprida sin brist på värderingar i vårt samhälle. Se bara vad som hänt i USA efter generationer av krig. Det bästa vore dock att avstå från den här typen av operationer och slippa blodspillan helt och hållet.

Läsvärt: Internationell bevakning av händelsen (Google News)