Skadeståndskraven når helt nya fantasinivåer i åtalen mot fildelningssajter. Pirate Bay krävs hittills på 22 miljoner. Torrentspy å andra sidan krävs på smått otroliga 700 miljoner. Det är uppenbart för varje intelligent människa att dessa löjeväckande summor saknar verklighetsförankring. MPAA säger rakt ut att det är avskräckning (eller terror med andra ord) som är syftet. Det är också därför man inte stämmer Google, som den främsta företrädaren för en sökmotorbransch som i ärlighetens namn faciliterar både det ena och det andra som kan uppfattas som olagligt eller i varje fall stötande. Man vill helt enkelt förnedra, krossa och stegla vanliga människor för deras fräckhet att tro att de är någonting.

Det är minst sagt osmakligt och högst uppseendeväckande att dessa organisationer får lov att fortsätta med att spela över på detta vis i fall efter fall. Andemeningen känns som hämtad från gamla tiders högmålsbrott, det vill säga förbrytelser av karaktären "majestätsbrott", "högförräderi" eller "förgöring medelst trolldom". Jämför exempelvis det vis på vilket misslyckade kungamördare såsom Guy Fawkes och Robert-François Damiens straffades på sin tid. Eller hur vi behandlar så kallad terrorism idag (något som vi för övrigt verkar tro är en ny företeelse). Nyckelordet är oproportionerligt, även om man nu mot förmodan skulle ha den i sammanhanget avvikande åsikten att fildelningssajterna faktiskt borde straffas för olaglig verksamhet. Det är som Michel Foucault skriver i sin Övervakning och straff, där han för övrigt också beskriver Damiens öde i naken och brutal detalj. Den här typen av överdrivna offentliga bestraffningar, hur de än månde vara orkestrerade, medför nästan alltid en effekt av publik sympati med den dömde. Genom förkroppsligandet av skuld uppstår en brottyta mellan de styrande och de styrda. Oavsiktligen blir dessa publika spektakel inte sällan gnistan till upplopp eller olydnad. Det är nu för mycket att hoppas på i det här fallet, men säkert är att den här typen av förfarande bara göder förakt och skapar desillusionering. Det verkliga offret här är det allmänna rättsmedvetandet och det sociala kapitalet.

(13:37) Under dagen ramlade det även in ett än mer löjeväckande krav från MPA gentemot Pirate Bay: 93 miljoner. Nu ligger det totala skadeståndskravet på 115 miljoner med andra ord. Tänk vilka pengar mediamaffian kunde tjänat (enligt deras eget resonemang alltså) om de hoppat på tåget i tid istället för att sitta och krama sig själva. För dessa miljoner kommer de givetvis aldrig att se. Det tror de inte ens själva. Som jag redan påpekat, det handlar om terror, om än av den sanktionerade sorten utförd av Armani-skräddade, välkammade fundamentalister. Fantasisiffrorna är precis som i fallet med Antipiratbyrån och Ifpi beräknade dels efter ett teoretiskt marknadspris och dels efter en schablonersättning på lika mycket till! För annars hade det ju bara blivit hälften så löjligt och någon hade kanske börjat ta dem på allvar. Det "teoretiska marknadspriset" är givetvis beräknat så högt som möjligt och vad jag förstår multiplicerat med antalet nedladdningar. Då kan man dels undra om statistiken från Pirate Bay är att lite på för så ser det inte ut för mig som slutanvändare i varje fall. Vidare ställer jag mig mycket frågande till det specifika i att räkna antalet nedladdningar (något som f.ö. inte längre syns på Pirate Bay). Jag har ingen aning om hur denna siffra räknades upp när det begav sig. Antingen räknades antalet gånger metafilen (.torrent) hämtats. Eller så räknades hur många gånger en klient laddat hem 100% av en refererad fil. Handlar det om det första alternativet är det inte bara löjeväckande utan pinsamt löjeväckande.