Vem litar på polisen?
En polis i Stockholm har åtalats för dataintrång efter otillåtna slagningar i belastningsregistret. Bland annat misstänkte han att hans sambo hade samröre med en MC-organisation och fann det därför lämpligt att olovligen kolla upp henne. Efter att ha sett polismannens digra lista av domar och tidigare åtal kan man undra vilken MC-organisation som skulle vilja förknippas med honom. Eller om det ens skulle göra någon skillnad i hans "meritlista".
Polismannen är tidigare dömd för misshandel, förolämpning och egenmäktigt förfarande och står även under åtal för ännu en misshandel i tjänsten. Tingsrätten har även friat honom för åtal om sexuellt ofredande och barnpornografibrott. Totalt har polismannen dragit på sig sju brottsåtal sedan år 2002.
Han har också förekommit i en arbetsrättslig utredning (friad på grund av preskriptionstid) sedan han spelat in privata porrfilmer där han själv medverkade i polisuniform, filmer som han förvarade i sitt arbetsskåp på polisstationen.
Paranoida tendenser verkar vara det minsta av hans problem liksom.
Tyvärr är detta en allt för vanlig bild av polisen idag. Och tydligen är det synnerligen svårt att förlora sitt arbete så länge man inte missköter sig på "fel sätt" enligt rådande organisationskultur. Jag kan tänka mig att polismannen i fråga åkt ut med huvudet före om man vägrat ingripa exempelvis mot fredliga demonstranter eller undlåtit att gripa någon av ren medmänsklighet. Det är lite som inom kriminalvården med andra ord. Du kan utsätta någon för livsfara utan represalier men glömmer du att låsa en dörr (en dörr av tio som behövs för att avvika) så tar det hus i helvete.