SvD skriver om Jörg Friedrichs nyligen översatta "Branden" ("Der Brand"), vilken behandlar krigsförbrytelser utförda av de allierade i form av terrorbombningar av tyska städer under andra världskriget. Ett välkänt men sällan vädrat ämne. Trots att denne Friedrich tycks ha köpt sig fri med en debutbok på temat koncentrationsläger, är förebråelserna mot honom nu många. Speciellt lånandet av termer som anspelar på den så kallade förintelsen och som därmed på något plan likställer en människas död med en annans verkar vara provocerande. En av anledningarna är att det just underminerar representationen av förintelsen som ett unikum. Och därmed underminerar för de vilka drar nytta av dess aggressiva marknadsföring. Förintelseindustrin tillsammans med USA och dess medlöpare har tydligt gjort klart att alla liv inte är lika mycket värda, och kämpar nu med näbbar och klor för att misskreditera författaren. Om reaktionerna säger han själv att

Jag uppfattar kritiken mot Branden som att jag inte får vända den blick jag tidigare ägnat tyskarnas offer mot tyskarna själva och deras lidanden. Det är som med Sodom och Gomorra i Bibeln, vänder man sig om och ser det förbjudna förvandlas man likt Lots hustru till en saltstod. Men jag har inte blivit historiker för att blunda.

Det är tydligt att det inte är rumsrent att beskriva eller framförallt beklaga de omkring en halv miljon civila tyskar som slaktades i bombningarna. Bombningar som enligt Friedrich till på köpet saknade militärt strategiskt värde (utöver egenvärdet av terror alltså) och som i fallet med Dresden medvetet riktades mot en stad dit hundratusentals människor flytt undan krigets fasor.