Cirkusen kring målningen "Blumengarten" är igång igen (DN). Nu heter det att Sverige och moderna museet utövar utpressning mot de så kallade rättmätiga ägarna. Intressanta fakta:

Släkten Deutschs sak försvagas, enligt Jan Widlund, av att västtyska staten redan i början av 1960-talet betalade Otto Nathan Deutschs arvingar en kompensation för det stulna bohaget, inklusive "Blumengarten (Utenwarf)".

Jan Widlund anser också att släkten Deutschs trovärdighet minskar i ljuset av att det gick 25 år från 1978, då arvingar till Otto Nathan Deutsch fick kännedom om att verket fanns i Sverige, till 2003 då de gjorde anspråk på tavlan.

- Om du köper en Picasso på Sotheby’s eller Christie’s för 200 miljoner är det omöjligt att veta om den har tillhört en judisk släkt. Ska man då lämna tillbaka tavlan utan ersättning? Jag är inte säker på att de svenska skattebetalarna skulle vara så pigga på det.

Jag hade nog inte tänkt att mina skattekronor skulle gå till människor som är så välbesuttna att de utan problem kan vara utan en mångmiljontavla i decennier. Nu skall alltså Sverige dras genom smutsen och kallas anti-semitiskt för att vi inte ger bort våra skattepengar? Det tycker JAG låter som utpressning. Dessutom är slutsatsen att en privat samlare skall ha ersättning i motsats till ett offentligt museum bara nonsens. Pengar är pengar. Dessa miljoner har svenska löntagare stretat ihop i sitt anletes svett.

Eller så gör man som med Israel. Bara approprierar tavlan precis som judarna stulit land och framhåller att saken är slutdiskuterad. Godtycklig motivering kan vara att vi förvaltar tavlan bättre. Det låter rätt och riktigt enligt Israelisk standard.

Att det här flyter upp till ytan så sent omsider kan inte vara annat än ett uttryck för ny-zionism av ett eller annat slag. Om släkten i fråga förstår att de används i detta sammanhang är omöjligt att säga, men det ändrar knappast på något. Det gäller att hålla "förintelsen" med alla därtill hörande kulturella fenomen fräsch och aktuell. Det är intressant för judiska småpåvar, för staten Israel, för USA:s retorik och för ekonomiska intressen som sysslar med verklig utpressning. Givetvis är detta fall en riktig godbit för dessa banditer eftersom det redan från början var uppenbart att Sverige inte bara kunde återbörda tavlan. Därför fick man även möjlighet att ta fram stora anti-semiti-stämpeln och det är den verkliga behållningen för dem. Att starta en cirkus och få det att se ut som om det är något specifikt anti-judiskt över det hela.

Jag säger det igen, lycka till med att få tillbaka konstskatter som faktiskt tillhör er egen kultur – om ni tillhör ett folk som saknar röst eller representation i väst. Då kunde ni komma och klaga. Hur många miljoner föremål har inte stulits, inte sällan genom ren gravplundring, för att sedan hamna på museer runt om i världen? Speciellt då i USA och Storbritannien. Även idag görs stora ingrepp i kulturella skatter. USA:s ockupation av Irak har raserat stora delar av det gamla babylon, och kulturskatter har sålts på svarta börsen. Samtidigt har Israel brutit mot griftefriden och helt sonika malt sönder palestinska begravningsplatser för att ge plats åt judiska parkeringsplatser. Respekten för de döda eller det förflutna verkar sålunda vara synnerligen godtyckligt.