Straff och hårdare tag. Hårdaretagism. Nu känns högern igen minsann. Vad har de kokat ihop nu då? Jo, de vill ta bort rättspsykiatrisk vård från straffskalan (AB, SvD, DN, SS). Det hela är osammanhängande och oklart och vad som är hönan och ägget får de själva förklara men den direkta följden blir dramatisk. Nu skall man alltså dömas till fängelse eller frikännas. Inget mellanting. För att frikännas skall man vara psykiskt otillräknelig. Det kan med andra ord bara gälla en mindre del och man måste i så fall vara i praktiken ett kolli. Så här lyder den exakta formuleringen:

De personer som på grund av allvarlig psykisk störning, tillfällig sinnesförvirring, svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd inte kan anses vara tillräkneliga ska helt slippa straff. Alla andra som begår grova våldsbrott ska få ett fängelsestraff där brottet, inte den psykiska hälsan, avgör straffvärdet. Samtidigt ändrar vi lagstiftningen för att underlätta beslut om psykiatrisk tvångsvård.

Eftersom regeringen inte förstår sig på psykologi eller psykiatri kan man bara spekulera i hur detta kommer utfalla i praktiken. Men då andemeningen är hårdaretagism och förenkling och då opinionen skulle vara problematisk är det svårt att tro att en större andel än idag skulle frikännas. Fler kommer alltså att dömas till fängelse. Kriminalvården är för övrigt positiv till förslaget. Där förstår jag inte riktigt hur man resonerar faktiskt. Detta kan bara innebära fler psykiskt labila intagna på landets normalavdelningar till allas förtret. Uppenbarligen är det lätt för kriminalvårdens ledning att vara positiv då de aldrig kommer i kontakt med det dagliga arbetet.

Hur ser det ut inom kriminalvården då när man väl kommer dit? Som före detta kriminalvårdare har man både sett och hört en del. Mer än man borde för att kunna sova gott om nätterna kanske. Någon vård på anstalt är det inte att tala om hur som helst. Den enda rena psykavdelningen jag fick kontakt med under min tid var den på Fosie (12 platser). Det kan finnas fler, men ändå, av ca 5000 platser är det rätt löjeväckande. Inse vilka resurser som skulle krävas om dessa kommande intagna skulle tas om hand på ett vettigt sätt som inte utsätter dem, personalen eller medintagna för risker och obehag. På en normalavdelning där psykiskt sjuka redan idag riskerar att hamna har man beroende på anstalt typiskt tillgång till olika informationskampanjer mot droger eller alkohol. Nu senast kom det ett rökavvänjningsprogram. Tjenare, snacka om att köpa hemmabio medan taket läcker. En del speciella anstalter kan ha tillgång till relations- eller sexualbrottsrelaterade "program" ofta i gruppsamtalsform men det är också allt. Väldigt få av dessa program är utvärderade och verkar antagna för att de har flåsiga anglosaxiska akronymer. Ofta är det vidareutbildade kriminalvårdare som håller i denna "vård". Inte speciellt utbildad personal alltså. Resterande "vård" skulle väl vara psykisk terror, förnedring, kontroll och att plocka spik i påsar då. Det senare är hur kriminalvården oftast utvecklat sin arbetsplikt.

De gånger det kommit in psykiskt sjuka människor har de skiljt sig från mängden å det grövsta. De har utgjort en fara för alla, sig själva inkluderat. Ofta hamnar de i durken där de får sitta i veckor eller månader i väntan på kriminalvårdens universallösning – förflyttning. Vad gäller medicinering står kriminalvården handfallen. Varken sjuksköterska eller läkare (i den mån de ens finns på plats) vet någonting om psykofarmaka och det är mer regel än undantag att viktiga mediciner får vänta eftersom de inte finns eller måste utvärderas. Ofta bestraffas dessa personer också eftersom de har svårt att platsa inom kriminalvården. De är exempelvis inte lämpade till att arbeta i grupp med andra intagna. Och de kan kräva ett större tålamod. Då kommer rapporterna följaktligen som ett brev på posten. Och rapporter inom kriminalvården skakar man aldrig av sig. De följer med en under hela verkställigheten och verkar nästan vara sport att skriva. Ofta besvärar sig vårdare och chefer inte att läsa mer än rubriken heller. Det betyder att det inte spelar någon roll om det finns förmildrande omständigheter. I oroväckande många fall, när man väl gått förbi rubriken, har man kommit på rapporter som är rena insinuationerna eller grupprapporter (en hel avdelning arbetsvägrar exempelvis) som ibland är på gränsen till kollektiv bestraffning.

Vården på en normal anstalt är således under kritik och skattebetalarna får inte mycket för de åtminstone 1500 – 2500 kronor som ett dygn kostar per klient beroende på anstalt. Hur detta skulle gå att vända på har jag mycket svårt att se.

Regeringen tycker uppenbarligen att alla som begår brott, dvs alla som sitter på anstalt har en störning av något slag. Varför skall man annars bunta ihop dem? Det är en märklig syn av flera olika skäl. Dels för att det ser på kriminella som någon slags klass eller sjukdom, som vi andra "hederliga" inte kan drabbas av. De sjuka skall skiljas av så att de inte smittar oss andra med sina galenskaper. Ungefär så. Men det är också märkligt eftersom det saknar en en relativ jämförelse av människors sinnestillstånd. Det låter inte så liberalt.

Att det nu formellt skall göras klart att icke tillräkneliga inte kan ställas till svars för sina handlingar låter fint och liberalt. Även om man då i realiteten säger upp även sina fri- och rättigheter i och med en sådan diagnos. Men är det så stor skillnad från praxis idag? En del tolkar förslaget som om fallet Rödeby skulle lett till en fängelsedom. Men är det helt säkert, bortom allt tvivel? Ett resonemang om tillfällig förvirring genom allvarlig psykisk störning är väl vad som ligger bakom den friande domen idag. Därför känns det här delen som en icke-fråga.

Att det sedan blir lättare att tvångsvårda personer på psykiatrisk grund låter mest som en öppning för missbruk och att inbjuda ändamålsglidning. För oss som är vana vid debatt med "föregångslandet" USA är greppet välkänt. Måla upp kritiker som psykiskt sjuka och hur det än är med det lägg ansvaret på individnivå. Det vill säga, avleda möjligheten att det är ett råare samhälle orsakat av högerns politik som leder till detta vansinne. Så får du inte tänka för då är du nog psykiskt sjuk. Bäst att spärra in dig i förebyggande syfte. Sålunda ställer man sig frågan om det finns några dolda motiv bakom förändringarna, givet det som händer i världen, de ökande klyftorna och växande oron. På något sätt måste medborgarna kontrolleras när tiden är inne.