Dokumentet för vilket Henrik Alexandersson ådrog sig en (meningslös och missriktad) JK-anmälan. Av solidaritet bör det publiceras – även om det inte innebär någon reell juridisk poäng eller risk nu när Alexandersson redan kastat tärningen. Bara den där känslan av att jävlas med samhällets elit är orsak (och belöning) nog. Vad gäller personuppgifter så är jag övertygad om att berörda parter är tillfredsställda med att äntligen ha fått bekräftat att de avlyssnats. Den som man egentligen borde oroa sig för är den påstådda person inom Datainspektionen som läckt fragmentet till att börja med. För denne person är nog de reella juridiska riskerna så offantligt mycket större och det finns i dagsläget inte så mycket vi kan göra för att hjälpa honom eller henne. Trots att denne person får sägas vara en av vår tids största hjältar.

Jag har den yttersta respekt för dessa sanningssägare, och det är min absoluta uppfattning att missförhållanden skall vädras offentligt oavsett om det rör sig om vanvård av gamla, affärshemligheter eller nationell säkerhet.

Och till den som funderar på att scanna hemliga dokument i framtiden: Var vänlig spara dem INTE i JPEG. PNG (8-bitars) är så otroligt mycket mer l33t och gör verkligen underverk med kvalitén.

Något annat som intresserar mig är hur åtminstone två bloggare velat publicera detta högst anspråkslösa dokument, men inte vågat på grund av rädslan för att i praktiken förlora jobbet. Här har vi bra exempel på hur den verkligt effektiva kontrollen (självcensuren) fungerar. Missförstå mig inte nu, ingen skall klandras för valet att skydda sitt uppehälle, sin position eller sin familj. Jag menar bara att det är spännande på ett akademiskt plan att observera hur maktens hegemoni sätter munkavle på folk, var gränsen går, hur benägna folk är till olydnad och hur de våndas för vad de inte kan men vill göra.