Äntligen small det till i FRA-frågan och det tackar vi för. Inte ens Henrik Alexandersson verkar så nedstämd över att ha blivit anmäld. Om det nu är han som blivit anmäld tekniskt sett då Alexandersson saknar så kallat utgivningsbevis och JK själva inte verkar veta. Att samme Alexandersson varnas för att han kommer att omhändertas, men att inget sedan händer förstärker bara bilden av en desperat och inkompetent maktapparat, som inte ens förstår hur dess eget regelverk fungerar. JK-anmälan gick alltså upp i rök, i varje fall vad gäller Alexandersson, men det förefaller som om annan instans nu kommer att sätta tänderna i honom, samtidigt som man kan misstänka att JK undersöker dokumentets väg från FRA.

Göran Pettersson, “din ledamot i riksdagen”, tycker att FRA-motståndet handlar om konspirationsteorier. Är det inte det makten och kapitalet alltid säger när det blir obekvämt för dem och de inte klarar sakligheten? Det är redan allmän kännedom att likhet inför lagen inte existerar. Högmålsbrott straffas alltid hårdare än brott mot andra medborgare och är fortfarande idag ett dominerande tankesätt. Skjuter du en polis så är det världens hoolabaloo eftersom du då indirekt har angripit staten, men historien vinklas samtidigt mot den enskilde polisen och det är tydligen mycket mer synd om denne och dennes familj än alla andra familjer, trots att denne uppenbarligen frivilligt har tagit ett farligt jobb. Det är rätt genialt när man tänker på det, alltså hur staten använder medborgare som en slags mänsklig sköld och sedan kan projicera aggressioner med sådan precision att det sällan direkt kommer tillbaka och biter den i arslet. Resten av rättsväsendet består av moraliska straff, samvetsfångar, okunniga nämndemän, utländsk politisk inblandning, överklassympatier, oskyldigt dömda och en situation där mediadrevet duperade av opportunistiska politiker kan styra utfallet i en hel rättegång. Det är ren fakta att inre och yttre konflikter är den enda alltjämt närvarande garanten för en stats existens. Tänk på vad det innebär.

I realiteten har motståndarna till FRA bara använt sig av den svenska försiktighetsprincipen. De har pekat ut verkliga samband, orättvisor, tråkiga realiteter och just då pekat på ett sluttande plan. Dessutom har de på ett mycket förtjänstfullt sätt förklarat hur tekniken fungerar eftersom FRA:s förespråkare kategoriskt vägrat att gå in i detaljer och istället med svepande ytlighet försökt skynda igenom förslaget. De verkliga konspirationsteorierna har istället kommit som ett pärlband från massavlyssningsförespråkarna. Enligt dem är Sverige på väg att drunkna i terrorism, Ryssland står vid gränsen och avlyssningen av alla svenskar skall tydligen också ge svar på vad som händer i Afghanistan, där Sverige tydligen ställs mot avancerade missil-system. Och precis som i en riktigt bra konspirationsteori så saknas allt vad motiv och indicier heter.

Alexandersson släppte även en liten, men naggande god notis under dagen vad gäller moderaternas taktik av kontroll och manipulation av bloggar. En taktik signerad den numera efterlyste Karl Rove. Det ryktas nu om att en ny typ av ofta anonyma kommentatorer har börjat dyka upp bland dagstidningar och bloggar. Jag är inte förvånad. Ungefär detta är vad som hände i USA, även om perspektivet där är så mycket större och svårare att överblicka. Dels fick man se en mindre del flåsiga “inbäddade” bloggare, som knöts väldigt nära till maktapparaten och lockades med exklusiv tillgång till information. Det vill säga man försökte göra om bloggare från dynamiska självgående tyckare till ännu en kanal för enkelriktade policydokument. När intresset inte blev så där översvallande gick man istället över till att spamma bland kommentarer. Det finns exempel där politiska utnämningar inom NASA och andra civila instanser, sitter på arbetstid, och plumpt stjäl andras identiteter om det behövs för att skriva falska kommentarer på bloggar. Regeringen bör istället för att ägna sig åt “spin control” göra ett gott jobb. Det brukar tala för sig självt. En sådan här utvecklingen kommer bara att skapa en situation liknande den i USA där politik är en obakad smet under ett täcke av skamgrepp och försåt.