Jan Öberg skriver mycket förtjänstfullt om den skeva bilden av Jugoslavien-konflikten.

I största allmänhet finns det bara en medial tolkning av Jugoslaviens tragedi, nämligen att allt var serbernas fel och att Milosevic, Karadzic och Mladic (MKM) är de enda vars namn vi behöver känna till.

Bevakningen av Karadzics arrestering passar in i mönstret från 1990-talet. Utan hård fokusering på MKM skulle västvärldens politik på Balkan framstå som misslyckad i dag ­ med den var USA:s och NATO:s folkrättsstridiga bombningar och annan konflikt-felhantering i Kroatien, Bosnien och Serbien-Kosovo riktig.

Karadzic är redan dömd. Dock finns inga bevis. ”Diktatorn” och Hitler-figuren Milosevic lät man dö i sin cell; förmodligen var de juridiska bevisen så tunna att många i väst drog en lättnadens suck. Media vet att Karadzic var ansvarig för massakern i Srebrenica där ”upp emot” 8 000 eller 10 000 människor kallblodigt mördades. Men vare sig Haag-tribunalen eller humanitära organisationer använder dessa siffror.

Den manipulerade historien från Trnopolje / Omarska (When The Camera Lies?) är ett av de bästa exemplen på hur media fungerade under konflikten. När den brittiska tv-kanalen ITN sedan fick mothugg valde de att stämma kritikerna för förtal. Eftersom England har en av de mest liberala lagtexterna på området så var det inte någon match att ruinera sanningssägarna.