Dagens Media noterar i sin blogg att de kommit på kant med Sveriges framtida justitieminister, Isabella “Blondinbella” Löwengrip. Det är dessa bilder det handlar om. Löwengrip har alltså lagt upp DM:s fotografs bilder i sin professionella / kommersiella blogg utan att fråga om lov eller för den delen betala. Här är det uppenbarligen fråga om två riktiga idioter till parter.

Å ena sidan tjänar Löwengrip bra med flis och kan / bör betala för sig. Hon har möjligheten till skillnad från alla oss andra som bloggar ideellt och utan reklam. Skall man driva en personkult och vill att andra skall vara delaktiga så bör man nog också betala för sig när det handlar om att gynna sin person. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.

Å andra sidan är upphovsrätten vad gäller fotografens rättigheter underlig och gammaldags. Man kan förstå resonemanget att ingen kan äga den offentliga representationen av sig själv såtillvida att man inte har rätt att automatiskt ta del av eller styra reproduktioner av ens åsikter eller avbildningar. Även om det är en intressant ultra-liberal fundering det där med att äga sin offentliga person även utanför direkta reklamsammanhang så skulle det ha en baksida av censur och begränsad yttrandefrihet. Hur skulle Janne Josefsson kunna köra sin dolda kamera om alla fick säga sista ordet om bilderna fick användas? Eller om Fredrik Reinfeldt kunde neka media att skriva ofördelaktigt om honom? Nej, det håller ju inte. Man kan ju tycka att det är extrema exempel men rent juridiskt måste man hitta på en anledning till att man i så fall får använda foton eller texter där man själv är med fritt och utan begränsning. Och risken är då att man är tvungen att acceptera yttrandefrihetsbegränsningen så den möjligheten går helt bort. För om inte annat finns risken att någon skulle smyga in ett dylikt resonemang i dagens gestapo-klimat. Dessutom känns det som om man har underminerat sin rätt att bestämma över ett fotografi om man har postat det på Internet, och dessutom i en storlek som är långt ifrån originalet och vad som behövs för reproduktion i tryck.

Samtidigt som man inte äger eller kan äga den offentliga representationen av sig själv så är många fotografer något av det största jävla slödder man kan tänka sig. Ser man till hur lagar och praxis ser ut så är man rökt om man använder ett foto utan tillräckligt på fötterna. Det hela är så klumpigt och drakoniskt bitvis att det nästan får Henrik Pontén att verka folklig. Här beter man sig ungefär så som Pontén och IFPI m.fl. vill att det ska gå till. Man skickar en godtycklig räkning upphöjd flera gånger och fan ta en om man inte betalar. Det förefaller självklart att upphovsrätten här måste kringskäras.

Alltså: Fair use (dock inte är tillämpligt i Sverige) eller icke-kommersiellt användande borde gälla. Kommersiella aktörer bör betala, även om det inte handlar om reklamsammanhang, i varje fall tills vidare. Fotograf och källa “bör” anges. Men man kan nog hävda oförståelse i och med att man plockar bilder från exempelvis Google image search. Att posta en bild på Internet underminerar ens rättigheter till bilden och en thumbnail / manipulerad version av samma bild är nog okej att sprida.

• Fotosidan: Om vad som gäller juridiskt i fall om att man skulle bry sig.
• Andra om händelsen: Fotofeber, Kamera & Bild.
• Den nätta summan 7312,50 kräver fotografen (fakturan) Johan Marklund för tre fall av publicering, två fall av olovlig publicering och ett fall av “förvanskning”. Svårt att känna sympati med “Blondinbella” (igen) men hade det hänt mig så hade Marklund fått sätta sitt hopp till reinkarnation.