Läser idag ännu en artikel om hur en klient på en svensk anstalt fått avslag från länsrätten på sin överklagan angående tv-spel innanför murarna (metro). Resonemanget är detsamma:

Enligt domen är spelen så avancerade att det finns risk att internen genom dem kan lagra data och kommunicera på ett sätt som äventyrar säkerheten på anstalten.

Tyvärr har Kriminalvården aldrig lyckats förklara hur detta skulle kunna hända. När jag själv arbetade inom Kriminalvården fick jag aldrig någon tillfredsställande förklaring av detta fenomen. Det föreföll som ingen visste och att man var besvärlig om man ville veta.

Ibland får dock Kriminalvården ändå förklara sig (nwt). Då heter det att "otillåtna informationsutbyten" kan uppstå med "mp3-spelare, tv-spel eller annan medieutrustning". Det kan möjligen vara en slutsats om man har restriktioner i ett häkte. Även om jag skulle argumentera för att dessa restriktioner är trams. Men på en anstalt är de bara symptom på Kriminalvårdens kontrollbehov. Vad gör det om en mp3-spelare innehåller "information"? När man ändå kan lyfta luren och ringa till omvärlden och när man trots allt ÄN SÅ LÄNGE umgås med andra klienter oövervakat största delen av dagen. Och tanken att använda tv-spel till att lagra "information" är så anti-intellektuellt av Kriminalvården att det är direkt stötande. Detsamma gäller argumentet att vissa konsoller har nätverkskoppling. Tack Kriminalvården, nu kan jag slänga mitt modem och säga upp abonnemanget – för tydligen kommer man åt Internet ändå. Pajasar!

Det är uppenbart att Kriminalvården inte begriper sig på teknik, eller människor, eller kriminalvård för den delen. Tidigare i år avslöjades det att specialbyggda tv-spel skulle köpas in och ersätta de typ Gamecube som finns idag och som ibland är klientens, ibland köpts in kollektivt av klienterna på en avdelning och ibland köpts in av anstalten (expressen). På samma vis är det nu fritt fram att förbjuda spel till dessa föråldrade konsoller om man får för sig att de motverkar ett behandlingssyfte. Det är ironiskt bara då att Kriminalvården inte tillhandahåller någon seriös behandling. Ändå har de mage att skrika och gorma. Men det är indikativt för de fascistoida tendenser som finns inom dessa yrken.

Det hela är väldigt enkelt. Livet innanför murarna skall i möjligaste mån efterlikna den levnadsstandard som finns utanför murarna. Men det man har sett av de senaste åren är hur klienterna blir ett slags rättslöst trasproletariat. Om då en klient vill ta in ett eget tv-spel eller annan elektronik så är det upp till honom eller henne. Den största risken är att konsollen blir vandaliserad eller del av betalning av uppkommen skuld till annan klient. För Kriminalvården är det enda problemet att man får ytterligare en makapär att visitera och plombera. Men det senare gör man ändå alldeles för mycket av.

Fortfarande riktigt läskiga människor inom Kriminalvården alltså. Och det verkar bara bli värre. Detta är något som bör engagera oss alla. Och inte bara för att klienter en dag kommer tillbaka till samhället. Nej, risken är att de metoder som finslipas i demokratins mörka källare på sikt sprider sig i samhället.