Polisen var tydligen på hugget igår och gjorde drogtester på gästerna vid Grammisgalan. De tvingade tydligen bland annat Andreas Kleerup till att pissa i en plastmugg (AB1, AB2, EXP). Det låter väl festligt eller? Är det konstigt att man blir förbannad då, oavsett om man har något att dölja eller ej? Och vad kostar det inte att ha TOLV poliser i tjänst kvällstid för att hålla efter vuxna människor på inhägnat område? Prioritet på det? Finns det inga riktiga brott kvar att lösa?

Och är det dessutom inte jävligt märkligt att folk bokstavligen ramlar av stolen på grund av fylla samtidigt som polisen enögt jagar "droger". Snacka om att svälja kameler om det nu är folkhälsa som ligger bakom statens inblandning. Men så är det alltid med politiskt motiverade kampanjer, det saknas all form av konsekvens. Lätt att ge sig på de där artisterna, de knarkar ju allihopa, det vet ju alla. Eller? Jag tycker att riksdagsledamöterna skall tvingas klä av sig och pissa i en mugg nästa gång istället. För de verkar ju helt jävla påverkade när de sanktionerar övergrepp, massmord och allehanda frihetsinskränkningar.

Och vad har polisen för befogenheter egentligen? Man blir ju mörkrädd. Vad händer om man vägrar lämna? Blodprov antyder artikeln, men det är mig veterligen ingen säker metod. Och om man vägrar även detta? Åtalas man för våld mot tjänsteman då kanske när man försvarar sig mot staten? Och vem tror på att man bara åker på ett drogtest om man uppträder "misstänkt"? Vad finns det för garantier för detta? Ingen tror väl på allvar att oskyldiga inte riskerar att drabbas. Det blir väl snart som inom kriminalvården (där jag som bekant arbetat) där alla tvingas till drogtester. Fy fan vilket samhälle alltså. Det säkraste är väl att flytta ut i skogen och bo i en jordkula. Det handlar inte om något så småttigt som att förstöra Musiksverige, utan här är det samhällets sociala kapital som står på spel.

Leif GW Persson (Metro):

[...] jag är tveksam till den här typen av generella åtgärder som har något slags underlig PR-vinkel i botten och är tillkommen i bekvämlighetens tecken [...]

Det enda roliga i kråksången skulle väl vara IFPI:s reaktion möjligen (AB).

Jag tycker att det var olämpligt att de valde det här tillfället när det är en pågående gala och direktsändning. Det finns andra tillfällen, på efterfesten till exempel, säger Lars Gustafsson.

Inte så kul längre när lagens långa arm dyker upp kanske? Som pirat kan jag tillägga att jag är 100% fri från både alkohol, koffein och droger.