Veckans dumhuvud eller skall man kanske säga skickliga sionistiska propagandist, Paulina Neuding (SvD) menar att vänsterblocket generellt fiskar efter de “extremistiska” rösterna i Malmö. Eller rättviserösterna kanske? Dessutom passar hon på att än en gång försöka cementera kopplingen mellan en av Sveriges mest lästa och vassaste bloggare, Jan-Inge Flücht, och “anti-semitism”. Stolligt felaktigt och desperatare än någonsin. Upprepa någonting tills det blir sant liksom.

Well, well. Det är väl bra att dessa sionister avslöjar sig för den stora massan. Att deras åsikter och inflytande åskådliggörs helt enkelt. Jag hävdar dock igen att det är ett farligt spel de spelar och att de bör betänka vems ärenden de egentligen går. Det är väl ingen vågad gissning att när majoriteten av svenska folket ser den världsbild som jag ser så kommer de inte att nöja sig med att blogga om det. Men det är klart, vad som än händer lilla präktiga fröken Neuding så kommer hon att skylla det på “anti-semitism” och det blir således en rätt så självgående förföljelsemani.

Jag tycker att det är mycket talande att Malmös politiker anklagas för att fiska röster på detta minst sagt perifera område. Förutom att det intresserar numerärt sett väldigt få är det största “främlingsfientliga” alternativet, som man då kan tänka sig attrahera dessa röster genom minsta motståndets princip dessutom aggressivt Israel-vänligt. Ja, jag tänker på er, “Sverige”demokrater. Den väljargrupp som här faller mellan stolarna måste ju vara minimal. Nej, politisk populism brukar oftare ta formen av barnbidrag, barnens rätt till svenska köttbullar eller hårdare tag mot kriminalitet. Det här faller på sin egen orimlighet. Att dessutom påstå att arabiska/muslimska invandrare i Malmö endast röstar efter uppfattningen i denna fråga är väl samma typ av svepande rasistiska forumuleringar som ni påstår att judar får utstå. Nej, den enda anledningen till att frågan om och om igen återkommer i media beror på att vi har uttalat sionistiska partier i Sverige och att judiska / sionistiska företrädare sitter strategiskt placerade inom alla maktsfärer. Det är dessa som ideligen lyfter frågan. Frågeställningen vi istället bör formulera är vilket politiskt syfte detta Neuding-språk och dravlet om “anti-semitism” tjänar. Men detta har i stort dolts och flyttats utom räckhåll för debatten.