Bitarna faller på plats och elitens plan för kontroll över nätet kan nu skönjas. Dagens avslöjande måste sägas vara Henrik Alexanderssons beskrivning av betänkandet "editorial independence and media pluralism", som syftar till att reglera så kallade bloggare. Det kan komma att krävas en ansvarig utgivare / registrering och bli lättare att stämma personen bakom en blogg. Dessutom talas det om "rätten till replik" för de man kritiserar. Således är det nog så att anonymt bloggande skall gallras bort. Och de obekvämaste skribenterna. För det är väl ingen som på fullt allvar tror att det är Blondinbella med kloner som kommer att sättas dit. Inte heller tant Karins kattblogg eller whatever.

Är det inte så de har gjort i … Kina? Ändå har vi mage att kritisera bristen på frihet runt om i världen mellan varven av inskränkningar här hemma. Bravo!

En del bloggare gör nu stor grej av budbäraren, det vill säga någon tossig socialdemokrat. Jag kan tycka det är något förfelat och tramsigt av högerfolk som känner sig illa berörda efter att de sett sina idoler svika och sedan tvingas kritisera dem och se förnedringen. Precis som med FRA bör man här fundera på vad som ligger bakom. Vem som ligger bakom. Det känns inte så troligt att en enda socialdemokratisk representant har lappat ihop det här förslaget och nu jagar hela EU framför sig, eller?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Internet är ett irritationsmoment utan dess like för makten och kapitalet i alla dess former. Det ger möjligheter till demokrati, samtal, utbyte som aldrig förr. Jag skulle gå så långt som att säga att det är något helt unikt i världshistorien. Det saknas en permanent struktur, regler, censur, övervakning och moral. Men framförallt är det i sin natur anti-kapitalistiskt. Ingen kan köpa sig förtur i linorna. Ingen kan göra sig några stora summor på själva nätet. Tjänster, mjukvara och anslutning kanske. Men resten är neutralt och anarkistiskt. Detta sticker givetvis i ögonen på de höga herrarna i den nya världsordningen. Eller världsordningen 2.0 som man kanske kan kalla den. För även om det finns nyheter, och oändligt större räckvidd är det samma gamla världsordning där makt och välstånd är koncentrerad till en liten klick. För denna elit innebär Internet det största enskilda hotet i modern tid.

SvD skriver om Jörg Friedrichs nyligen översatta "Branden" ("Der Brand"), vilken behandlar krigsförbrytelser utförda av de allierade i form av terrorbombningar av tyska städer under andra världskriget. Ett välkänt men sällan vädrat ämne. Trots att denne Friedrich tycks ha köpt sig fri med en debutbok på temat koncentrationsläger, är förebråelserna mot honom nu många. Speciellt lånandet av termer som anspelar på den så kallade förintelsen och som därmed på något plan likställer en människas död med en annans verkar vara provocerande. En av anledningarna är att det just underminerar representationen av förintelsen som ett unikum. Och därmed underminerar för de vilka drar nytta av dess aggressiva marknadsföring. Förintelseindustrin tillsammans med USA och dess medlöpare har tydligt gjort klart att alla liv inte är lika mycket värda, och kämpar nu med näbbar och klor för att misskreditera författaren. Om reaktionerna säger han själv att

Jag uppfattar kritiken mot Branden som att jag inte får vända den blick jag tidigare ägnat tyskarnas offer mot tyskarna själva och deras lidanden. Det är som med Sodom och Gomorra i Bibeln, vänder man sig om och ser det förbjudna förvandlas man likt Lots hustru till en saltstod. Men jag har inte blivit historiker för att blunda.

Det är tydligt att det inte är rumsrent att beskriva eller framförallt beklaga de omkring en halv miljon civila tyskar som slaktades i bombningarna. Bombningar som enligt Friedrich till på köpet saknade militärt strategiskt värde (utöver egenvärdet av terror alltså) och som i fallet med Dresden medvetet riktades mot en stad dit hundratusentals människor flytt undan krigets fasor.

Värt att ta med i beräkningen om man mot bättre vetande skall ta sig in i USA.

En amerikansk domstol slog den 21 april i år fast att personalen vid USA:s internationella flygplatser har rätt att beslagta, söka igenom och kopiera resenärers datorer, mobiltelefoner, mp3-spelare, digitalkameror och usb-minnen.

[...] i en dator har man elektroniska fotspår som speglar hela ens liv. Den kan innehålla information om min politiska åskådning, vilka jag umgås med via mejl och vilka sajter jag besöker.

Generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg säger till tidningen Fokus att domen är "häpnadsväckande" eftersom människor inte behöver vara misstänkta för något brott för att få sina datorer genomgångna.

Flera internationella företag har instruerat sin personal att resa med tomma datorer. Väl i USA kommer åt de dokumenten genom att logga in sig mot företaget via internet.

Eller så får man lära sig att kryptera. Obehagligt är det hur som helst, inte bara eftersom det kränker den personliga integriteten utan även i och med misstankar om industrispionage och informationsstöld. Det vore knappast första gången i så fall som privatpersoner och företag i och utanför USA får se sina uppfinningar stulna. I och med att världsläget hårdnar och de fysiska resurserna tryter, blir de immateriella resurserna en allt viktigare tillgång. Och tvärt emot vad man kanske kan tro när man ser deras utspel i WTO eller WIPO och dillande om "pirater" så är USA en av de absolut största rövarnationerna på det här området både sett till idag men även historiskt.

Rent praktiskt man kan undra hur detta över huvud taget kan rättfärdigas. Vad är det man kan ha på ett lagringsmedium som är så angeläget att det behöver snokas i för att upprätthålla den allmänna säkerheten? Ingenting är svaret. Endast som tilläggsbevisning i en redan öppen utredning kan det vara till nytta, men då är det som sagt en misstanke som leder till genomsökning, inte allmän godtycklighet. Det immateriella bör alltså lämnas i fred om inga speciella omständigheter föreligger. Inte tvärt om. Dessutom skall man som vanligt påpeka att en hypotetisk person där det finns hypotetiskt men osannolikt värde i att göra en elektronisk kontroll också borde vara påläst nog att undvika att åka fast just genom disk-kryptering eller fjärråtkomst av data.

Ett par av de soldater som var med i Kongo framträdde anonymt i TV4 och gnällde över att de kände sig kränkta, svartmålade och baktalade. Ingen av de tillfrågade tyckte att förhöret i fråga hade varit problematiskt och där skiljer de sig alltså från sin egen försvarsledning som redan erkänt att åtminstone “tortyrliknande” metoder använts. Det är alltså bara att krypa till korset. Att istället försöka bagatellisera händelsen får bara människor i gemen att ytterligare tvivla på dessa så kallade elitsoldaters etiska värderingar och verklighetsuppfattning. Det kanske rent av är så att dessa mediaframträdanden är orkestrerade av högre ort som ett desperat försök att fragmentera bilden, skapa osäkerhet nu när erkännandet inte går att dra tillbaka. Ett tips: Erkänn inte allvarliga brott i onödan om du inte begått dem.

Reportern i fråga gör heller inget kanonreportage i det att hon aldrig ställer några specifika frågor om händelserna i Bunia. Därför undviks fler klavertramp och motsägelsefulla utsagor av den typ som nu finns mellan de franska och svenska militära ledningen. Reportaget handlar istället om att “mediabilden är fel” men väldigt få konkreta bevis för att styrka detta presenteras. Det finns exempelvis ingen detaljerad beskrivning av hur förhöret i fråga gick till. Och påståendet att Hans Alm skulle avbrutit förhöret (trots att de gick schysst till enligt nuvarande utsago) verkar som ett argumentatoriskt dubbelfel.

I en insändare i SvD hävdas att “motivet” för att dra igång mediacirkusen skulle vara personlig hämnd gentemot Hans Alm. Här förnekas även direkt att förhöret i fråga skulle ha innehållit varken den beryktade strypsnaran eller skenavrättning. Man säger även här att försvarsledningen agerat på felaktiga uppgifter samt att man själva vet bättre. Men varför har de inte talat om det tidigare, för sin egen ledning i så fall? Nej, det förefaller fortfarande som en dålig PsyOp. Sedan faller man tillbaka på “jag och många med mig”-försvaret. Dock visar det sig att endast fem av de nio som skrivit under faktiskt var i Bunia. Man säger att ingen av de “ungefär 40″ man talat med känner igen sig helt. Så praktiskt. För de andra har väl frysts ut och sökt annan tjänst kan man tänka. Och huruvida dessa precis som antyds helt håller med förtroendemännens utspel eller vari det påstått icke korrekta framställandet består framgår ej heller. Det är väl heller inte så sannolikt att någon skulle våga yppa kritik om de kontaktas av de så kallade förtroendemännen. Det blir den sämsta formen av internutredning med sannolika represalier för avvikande åsikter. Det är samma sak inom polis, kriminalvård etc. Det är den typen av kultur som odlas där.

Men det blir bara värre. Expressen avslöjade för ett par veckor sedan att svenska soldater uppträtt på ett systematiskt rasistiskt vis, och att den franska ledningen skall ha

“undervisat” svenskarna i hur “negrerna” bör hanteras

Nu kommer det uppgifter om att även sexhandeln var utbredd och satt i system. Man kan lugnt säga att det knappast är den här typen av representanter Sverige behöver runt om i världen. Samt att det med tanke på den verkliga vidden av den här skandalen är ett under att det uppmärksammats så lite och så sent. Det säger något om hur viktigt detta internationella samarbete är för sveriges ekonomiska och politiska elit. Samt vilken kultur som finns inom bland annat då militären.

(vidare läsning…)

Det var på tiden att SVT:s Uppdrag granskning äntligen tog upp vad som hände under Operation Artemis. För visst har man hört en otrolig mängd propaganda kring den svenska insatsen i Kongo - och aldrig den minsta kritik. Aldrig har man velat tala om vad som hände på plats. Allt har praktiskt nog belagts med sekretess. Det är så man gör med saker som inte tål dagens ljus.

"Detta är vår stund på jorden" som Sverker Ulving saligt uttrycker det. Beslutet togs för övrigt av numera helgonförklarade Anna Lindh på en damtoalett i Bryssel vad det verkar. Ja men visst. Åk ned till afrika och bli förkläde åt kolonialmakten Frankrike. Skjuta "negrer" och bränna byar för att höja Sveriges anseende inom internationella försvarssamarbeten. När Hans Alm skadeglatt poserar framför en brinnande by tänker i varje fall jag på dokument från Vietnamkriget. Speciellt intressant var det övervåld med vilket Miala nedkämpades. Det skulle straffas och statueras exempel. Man kan undra om det inte handlar om kollektiv bestraffning och hur många civila som dog på kuppen. Och att byn i fråga låg utanför insatsstyrkans mandat verkade inte ha varit ett problem heller. När det hela är över befordras och belönas patrasket för övergreppen. Hans Alm straffas med ett "chefssamtal" från sin bästa kompis.

Flera frågor förblir öppna. Dels den allmänna attityden inom hemliga organisationer som SSG. Hur är det med värderingar och arbetas det aktivt med att bryta ned deltagarna? Borde SSG tvingas till öppenhet? Sekretessen används tydligen för att dölja övergrepp snarare än att främja individers eller nationers säkerhet. Samma SSG som en viss Leijonborg och den falangen velat sätta in inom Sveriges gränser jämte polis. Om SSG inte kan operera publikt så behöver de inte operera alls. Inget som är värt att göra behöver göras i det dolda. Har man dödat barnsoldater, och varför kan man i så fall inte erkänna det, när man redan utmålat dem som just fiendesoldater? Hur stort var egentligen dödstalet för "milisen"? Och hur vet vi att det just bara var "milisen" som fick sätta livet till. Har man bestämt sig för att både kvinnor och barn plötsligt är reguljära soldater så finns det ingen återvändo. Då kan den svenska militären alltid förklara bort vad som ser ut att vara civila dödsoffer. Det manar till eftertanke och det är uppenbart att Uppdrag granskning har mer att komma med i frågan men avstår därför att det varit svårt att verkligen bevisa mer än man presenterat.

Försvarsmakten skyller nu på att svenskarna varit i strid före "misshandeln". Om det nu är ett sådant problem att civilkurage inte kan garanteras så skall inte svenska soldater vara på plats eller i strid. Notera också hur man försöker få det till en "händelse" eller i värsta fall "misshandel". Man kan inte säga annat än att de är skickliga. Dessutom vidhåller man fortfarande att alla gjorde rätt på plats, det vill säga rapporterade uppåt i hierarkin och att det var den svenske befälhavaren som då avbröt "förhöret". Snygg omskrivning må jag säga.

Det är bara att konstatera att även svenska soldater beter sig som svin utomlands. Och att detta bara är toppen av ett isberg. Speciellt viktigt att komma ihåg när NATO:s propagandamaskin och dessa svenska apologeter åter drar igång. Det är vidare svårt att inte bara argumentera för internationella insatser utan även att argumentera för svenska soldaters hälsa och välmående. Har man tagit ett sådant här uppdrag, som förkläde åt stormakter som Frankrike eller ännu värre USA, ja då har man förverkat sitt liv. Det är rent ut av så att det svenska samhället är betjänt av att dessa vrak till människor dukar under utomlands, innan de kommer hem och medverkar till att sprida sin brist på värderingar i vårt samhälle. Se bara vad som hänt i USA efter generationer av krig. Det bästa vore dock att avstå från den här typen av operationer och slippa blodspillan helt och hållet.

Läsvärt: Internationell bevakning av händelsen (Google News)

Nu gör borgarpressen (SvD) nya försök att tvinga med Sverige i NATO. Opinionen har svängt antyder de, men ser man på deras egen grafik så ser man själv att svenska folket under perioder varit betydligt mer positivt inställda till NATO, samt att det aldrig under mätperioden varit i närheten av en opinion för ett medlemsskap. Så var god håll er till verkligheten. Tendensen är fortfarande negativ och det finns ingen anledning att tro något annat. Det man däremot kan tro är att svenska politiker på sikt kommer att lura folket i en fälla, i likhet med vad som hände med EG, och i det läget försvara sig med att medlemsskap är oundvikligt. Det är redan så att vi utan folkligt stöd närmat oss NATO bakvägen. Det är väl vad man kan kalla problem - reaction - solution. Att fabricera en situation där enda lösningen blir den som problemets upphovsmän ursprungligen ville ha till.

Som medlemmar skulle mycket av kritiken mot NATO generellt och USA specifikt falla platt genom vårt faktiska deltagande. Kritik skulle stämplas som ickepatriotisk eller landsförräderi, precis som i USA, och utmålas som ett hot mot de "tappra" svenskar som strider för "frihet" i fjärran land. Jämför exempelvis den lagom ointresserade kritik mot Sveriges NATO-anstuckna insats i Afghanistan och den investering vi lurats att göra där. Det är klart mycket svårare att kritisera något man är del av. Därför är det också en lögn som Kurt Volker presenterar i SvD. Det är väl ingen som på fullaste allvar tror att någon bryr sig om vad Sverige tycker. Det är välkänt vem som styr och ställer i denna organisation. Och hur sannolikt är det att samma elit som för in Sverige i NATO av ideologiska skäl kommer att seriöst opponera sig?

Sedan har NATO inga "fredsinsatser". NATO är bara en förlängning av USA:s imperialistiska intressen och en bekväm förevändning. Eventuella positiva effekter för vanligt folk är bieffekter, och inte sällan kortvariga sådana. Fredsmanteln är bara en del av propagandan för att motivera NATO:s fortsatta existens. Det är ingen överdrift att säga att just denna insikt är oroväckande. För givet det vi nu vet, hur långt är NATO beredda att gå för att motivera sin egen existens? Terrorn i f.d. Yugoslavien har vid det här laget suddats ut från det kollektiva medvetandet, men det kan ge en fingervisning om vad vi har att vänta. Fakta är att varje poliskår behöver inre fiender. Varje militär behöver yttre fiender. Båda är garanter för staters existens, rent ideologiskt. Det ligger i dessa strukturers natur och ett alltför väl genomfört uppdrag skulle vara kontraproduktivt inte bara för dem själva utan för staten och dess elit.

I sammanhanget kan man också kommentera användningen av fred som en eufemism för krig. Det verkar vara så Orwellianskt vi lever idag. Det som en gång kallades krigsdepartement har över tid blivit kända som försvarsdepartement. Är det inte dags att vi döper om dem till fredsdepartement för att sluta logiken? I samma anda som vi börjat tala om väpnad makt som fredsbevarande eller fredsframtvingande.

Se också: Samlad svensk strategi, en introduktion till NATO:s verkliga agenda.

Ett udda utspel från FN kan man tycka. Vad har de med saken att göra? En hel del inser man snart när det framgår att rapporten är synnerligen specifik och är undertecknad INCB (International Narcotic Control Board). Kändisar är enligt rapporten ett dåligt inflytande. Och deras lagbrott leder sällan eller aldrig till en seriös påföljd.  Hade någon av vi andra okändisar gjort samma sak hade vi mycket riktigt skakat galler i en stor del av FN:s medlemsstater. I varje fall de stater vilka styr och ställer inom FN. Ni vet givetvis vilka jag menar. En stor del av det abnorma antal anstaltskunder i fängelserepubliken USA sitter för just den här typen av "kriminalitet".

FN är som de flesta vid det här laget borde förstått en summa av dess medlemsstater. Alla utom höger-liberaler och självutnämnda libertarianer vill säga. FN är via sina organ ålagd av medlemsstaterna att utföra vissa arbetsuppgifter. Medlemsstater som uppenbarligen är hårda i nyporna när det kommer till dessa "råbarkade förbrytare". Det går inte för högermobben att både äta kakan och att ha den kvar i det här fallet. Vi vet att: (1) Agendan i dessa organ sätta oroväckande ofta av enskilda länder i allmänhet och USA i synnerhet. Det är fallgropen med FN:s organ och ett av sätten att ignorera den nya majoriteten i generalförsamlingen. (2) USA har synnerligen tuffa regler och har av och till slagit på trumman för "war on drugs".

Att hävda legalisering av vissa eller alla droger är gott och väl. Men vad FN säger här är i princip "skärp er och följ era egna lagar". Vad mer kan de göra? Och är det så uppseendeväckande? Det låter på vissa som om FN tar sig några friheter här och aktivt begränsar några självtillskrivna renässansmänniskors liv. Veckans I-landsproblem säger jag. Är ni inte nöjda med lagar och regler så kan ni börja med att ändra dem där agendan sätts, det vill säga i Washington eller Stockholm.

Hade FN istället propagerat för drogliberalisering hade även detta blivit ett argument mot organisationen. Damned if you do, damned if you dont. Den här anti-FN-grejen börjar bli minst sagt tröttsam vid det här laget.

Om själva uttalandet kan man säga följande: Givetvis är det så att kändisars makt är stor. Det är ingen överdrift att säga att vi alla har en genetisk disposition för social imitation och mer specifikt följa framgångsrika människor på ett ofta obehagligt nära vis. Evolutionärt kan detta härmande, speciellt då mot socialt högtstående individer med inslag av inställsamhet och analys av andras beteende varit en potentiell källa till stora fördelar. Det är alltså precis som med spel av olika sorter där forntida mekanismer kommer i dagen. Därför bör man mana till viss försiktighet och avisera behovet av fortsatt kritik av fenomenet kändisar. Det är inte förnuftigt att bara låta människor göra som de vill i dessa fall. Den liberala grundtesen á la JS Mill om skadeprincipen är bara relevant om helt fri vilja kan påvisas. Modern forskning med inslag av evolutionär psykologi har i dessa specialfall indikerat allt annat än just fri vilja. Det är med andra ord inte så konstigt kanske att kändisar får särbehandling.

Och inte bara när det gäller droger. Min personliga favorit är LOST-skådisen Michelle Rodriguez och hennes klippkort hos Kaliforniens rättssystem. Två gånger har hon nu släppts från vistelse på anstalt efter att ha suttit sammanlagt 19 dagar på ett numera rimligtvis mångårigt fängelsestraff. Svepskälet har varit platsbrist. Och det är ju sant. Med över 1 av 100 amerikaner i fängelse så är det trångt. Men det hindrar inte staterna från att fylla upp anstalterna med alla andra utom just kändisar. Men jag har en idé om hur ni kan ordna en plats åt Michelle. Sluta plåga Annika Östberg och flytta henne till Sverige. Men så blir det ju aldrig. Vanligt folk skall tuktas, brytas ned och förnedras medan kändisar och samhällets elit lever loppan. Fy fan säger jag bara.

I slutändan kommer man också till en fråga om mål och medel. Jag är visserligen övertygad om sociala / biologiska fakta som imitation och kemiskt beroende. Men det får inte bli tal om repression, misstro, kontroll eller övervakning i samhället. Då lever jag hellre med problemet. Skall det bli tal om hårdaretagism så skall denna helt drabba de vilka distribuerar droger i stor skala. Inte fattiga bönder. Inte ens Kate Moss. Men där saknas nog viljan. Kanske kan ha något att göra med att västvärldens pretorianer CIA, och därmed USA, själva varit insyltade i droghandeln. För att inte tala om de legala droger som vi luras sätta i oss av giriga läkemedelsbolag. Inte sällan psykoaktiva droger som gör oss lätthanterliga eller arbetsvilliga. Koffein är ett bra exempel på det senare där fabriksarbetare började missbruket för att orka med de omänskliga förhållandena en gång i tiden.

Det är sällan man ser makteliten sätta dit sig själva alltså.

Terrorism. Sverige. Himlen faller. Så kan man kanske sammanfatta dagens oerhört förutsägbara utspel av Bildt och Ask. Det presenteras i och för sig inte några konkreta förslag, men man kan ändå ta sig friheten att föreställa sig vart det barkar hän. Man har väntat på detta utspel ett bra tag nu, allt sedan Bilderberg-pojkarna och tillika USA-lobbyisterna kom till makten.

Men den enda "samlade strategi" jag kan se är skräckpropaganda. Konkret verkar det bli mer av repression, övervakning, hårdaretagism och utbyte av information mellan myndigheter. Syftande bland annat till att klura ut varför människor begår "terroristhandlingar". Bara det är spännande. Det är alltså "terroristhandlingar", inte "terrorhandlingar" vi ser. Det är bara speciella människor nämligen som utför dessa. Notera skillnaden mellan person och fenomen. Och nu skall de tydligen kartläggas så att vi kanske kan ingripa preemptivt eller till och med preventivt.

Man orkar knappt ta sig igenom rappakaljan så jag skall stanna vid den andra och tredje paragrafen, där författarna menar på att "terrorism" är något relativt nytt. Cirkus 1970 i Europa. Typ IRA då alltså får man antaga att de menar. Samtidigt har den under 1900-talet blivit mer global enligt författarna. Det var då ett jävla eurocentriskt sätt att se på saken. Men det är ju klart att präktige Carl jävla Bildt har svar på allt. Han kan minsann definiera "terrorism" trots att ingen annan lyckats, och dessutom berätta precis när det började. För de som är mer intresserade av verklig historia kan man förslagsvis läsa wikipedias artikel History of terrorism. Lägg sedan till detta fall av statsterrorism, vilka utförts utanför Bildts intressesfär och man inser snart att "terrorism" alltid funnits och utförts av de flesta av varierande anledningar. Man kan undra varför Sverige över huvud taget har något ansvar att skydda andra länders förtryck. Det vill säga den primära grogrunden för terrorism. Skall vi jaga efter potentiell terrorism eftersom USA betett sig som svin i snart 200 år? För att inte tala om godtyckligheten i begreppet. "One man’s terrorist is another man’s freedom fighter" som det heter. Talesättet har vunnit sin styrka inte bara utifrån svårigheten att särskilja "terrorism" från legitimt motstånd och befrielsekamp, men även från det sätt på vilket väst kategoriskt stött gränslöst grymma terrororganisationer. Ofta då för att hindra just frigörelse från västliga doktriner. Paradexemplet är givetvis Nicaragua.

Så, när skall vi terrorstämpla Gustav Vasa?

Samtidigt görs ännu ett utspel om NATO och Sveriges relation till denna säkerhetsorganisationernas skräcködla. Argumentationen känns igen, speciellt eftersom den alltjämt förs av samma hårda kärna av debattörer. Ja, det ska bli billigare alltså. Vi ska stå med adekvat skydd vid stormaktsangrepp. Och dessutom är vi redan med sägs det. Det sista hade jag definitivt missat. Men är det ett erkännande av svenska politikers flathet inför USA så får man väl tacka och ta emot. Snarare så har krafter, då bland annat folkpartiet, sakta men säkert understött en utveckling där Sverige målats in i ett hörn för att just kunna hävda NATO:s oundviklighet. Det är ren och skär manipulation, inget annat.

Vad som hände under det kalla kriget, med samma flata politikers goda minne intresserar mig inte heller. Vi har ingen skuld till NATO eller USA som vissa verkar tro. NATO räddade oss inte från en invasion från Sovjet. Inte heller räddades vi av ett groteskt överdimensionerat försvar. Det finns helt enkelt inte någon indikation på att Sverige någonsin var hotat. När det kommer till "aggression" i form av nedskjutna flygplan så opererade dessa medvetet över gränsen med uppdrag att spionera åt just USA / NATO. Vad gäller påstådda ubåtar var dessa med all sannolikhet amerikanska. Snarare var det vår egen retorik och aggression mot Sovjet som i så fall var på väg att ställa till det.

Välkommen till verkligheten säger jag till er som fortfarande tror att det var Sovjet som var det stora hotet eller drivande under perioden. Det är idag uppenbart vem som provocerade fram flest konflikter och vars ovarsamhet flera gånger förde världen snubblande nära ett tredje världskrig. Eller vem som var villig att förvandla Europa till en kärnvapenkyrkogård som svar på ett konventionellt anfall från Sovjet. Och nu är vi där igen med dramatisk propaganda mot bland annat Ryssland. USA / NATO har inte gjort något fel som vanligt. De har exempelvis inte underminerat regeringar i ett pärlband kring Rysslands gräns och försökt tvinga med flertalet av dessa i just NATO. De har inte heller försökt styra det politiska livet inom Ryssland. Och inte heller har de plundrat landet undet 90-talet och utsatt nationen för en infantil och tillika förödande anpassning till marknadsekonomi. Inte heller satte de in terrorbombningar i f.d. Yugoslavien för att motivera sin egen vidare existens. Givetvis inte. NATO är ju the good guys, i varje fall om man får tro folkpartiet.

Att vi sedan idag är skyltdockor för NATO i Afghanistan är inte precis något övertygande argument. Jag kan inte minnas att någon tillfrågade mig om de geopolitiska konsekvenserna av detta åtagande. Faktum är att insatsens natur tvärt om doldes från svenska folket i det längsta. Nu är vi alltså rökta och har effektivt gett USA alibi för agerande och närvaro i Afghanistan. Därmed har vi även korroborerat vad USA idag påstår om Talibaner, Mujahedin och omständigheterna för landet i slutet av 1970-talet och specifikt Sovjets invasion. Tack för den televerket!

Ska man sammanfatta invändningar mot NATO i korthet, utan att göra någon långrandig men eventuellt mer uttömmande research, kan man säga att

• NATO är indirekt skräckpropaganda och överdrifter om hotbild och sannolik utveckling.
• NATO är historierevision av grövsta sorten och överdriver sin egen roll i det kalla kriget och rollen som räddare för länder av typen Sverige.
• NATO är en front för USA i världen och ett av de bästa och lydigaste redskap de idag har. Det har alltså väldigt lite att göra med andra länders välmående.
• NATO har ett underskott på demokrati genom att vara dåligt geografiskt representerat givet den nya uppgiften att agera världspolis. Själva styrningen av NATO är också starkt ifrågasatt vad gäller öppenhet och inflytande.
• NATO har tekniskt sett endast mandat att agera inom sina historiska geografiska ramar. Det vill säga skydda medlemsländer. Stadgan har dock trasats sönder på senare år och idag är oklart vad som gäller. Det vill säga vad man ger sig in på.
• NATO förblir trots nya symboliska / strategiska medlemmar en västlig organisation med en specifik värdegrund.
• NATO underminerar FN:s och andra verkligt universella, representativa organisationers roll i världen. Detta kan antas vara ett medvetet drag från USA, som sedan ett par decennier tillbaka fått allt svårare att kontrollera skeendet inom FN.
• NATO kan i praktiken innebära bindande åtaganden, även då stadgan uppenbarligen satts ur spel.
• NATO kan i praktiken innebära tvingande materialanskaffning samt en reell ökning av försvarsanslagen för att möta krav på upprustning. Eller köp av vissa vapenserier, främst amerikanska. Se exempelvis påtryckningarna på Norge inför anskaffandet av ett nytt stridsflygplan. USA försöker tvinga dem att köpa F-35 och har trakasserat politiker i flertalet år för att tvinga fram ett köp. En av försäljningslögnerna går ut på att konkurrenterna avviker från NATO-standard, vilket bevisligen är fel. Nu senast drog sig Eurofighter-gruppen ur budgivningen eftersom Lockheed Martin ej behövde producera motköp, något som både de och Saab var tvingade till. Är detta marknadsekonomi enligt folkpartiet?
• NATO kommer inom en nära framtid att pusha / utsättas för lobbying för att inkludera Israel. Skall svenska soldater i en inte allt för avlägsen framtid vara med och avsluta den etniska rensningen på palestinier, sida vid sida med NATO-kollegan Israel?
• NATO har på flera plan infiltrerat EU. Det bästa exemplet på detta är Javier Solana och det råder ingen tvekan om att samma krafter som verkar för ett inträde av Sverige också verkar för en konsolidering av NATO och EU till ett enda väst-dominerad maktblock. Ett block som kan underkuva resten av världen, eller "the gap" (karta) som vissa imperialistiska tänkare kallar det.

Den samlade strategin börjar således klarna. Uppenbarligen behöver vi en terrorberedskap för att ta itu med konsekvenserna av våra allt mer ogenomtänkta utrikes affärer, numera allt tydligare i USA:s ledband. Och att öka terrorberedskapen visar på att det finns något farligt där ute i världen. Alltså behöver vi sätta in utrikes insatser för att få bukt med denna ofta illusoriska fiende. Det ena föder det andra, och det är alltså ingen tillfällighet att dessa båda utspel lanseras synkront.

Falska tips får Svensk medborgare gripen och trakasserad vid inresa i USA. Med sådan svärfar behöver man inga fiender heter det ju. Historien är intressant, och visar speciellt på hur ihålig USA:s säkerhet egentligen är. Om man kan ange någon via e-post, uppenbarligen utan att veta något om konsekvenserna (vidhåller svärfadern i varje fall) ja då kan de knappast ha varit en deckarroman som svärfadern skickade in för att kriminalisera sin svärson. Det säger sig självt. Men ändå köptes det med hull och hår.

Hade personen i fråga inte sett så "svensk" ut hade han säkerligen aldrig kommit hem igen. Men det var egentligen inget som vi inte redan visste. I princip alla i Amerikansk fångenskap idag är oskyldiga. Även med fabricerade bevis och juridiska krumbukter har inte ett enda övertygande åtal levererats. Samtidigt samlas miljoner människor världen över i hemliga register och ytterligare miljoner Amerikaner utsätts för grundlös övervakning. Godtyckligt var ordet sa Bull. Och man kan i vanlig ordning fråga sig om det är verklig omtanke om säkerhet eller maktmissbruk och vilja att hålla människor övervakade i ständig fruktan.

Martins berättelse från incidenten är ett kapitel för sig:

Han avvisiterades och i timmar förhördes han om terrorverksamhet. Efteråt låstes han in, i bara tofflor och shorts, i en blodig cell med avföring. Därifrån hörde han medfångar misshandlas.

Detta är givetvis ingen tillfällighet. Vi vet att USA är nedgånget ekonomiskt, men tillvägagångssättet och inredningen är medvetet uppbyggt för att bryta ned och förnedra individen.

Flygplatsexemplet påminner för övrigt om vad som hände Eva Ósk Arnardóttir för inte så länge sedan.