Noterade härom veckan att Lars Franzén lyckats komma med i SVT:s Debatt (24 Januari). Kul för honom, han förtjänar verkligen uppmärksamhet för sitt arbete. Dock blev det inte så mycket uppmärksamhet i den hönsgård som Debatt numera är. Trist. Med den del han fick lov att lägga fram och sitt ståtliga helskägg föreföll Franzén oförtjänt snurrig. Studion var annars full med presentabla människor som redovisade de mest osammanhängande och löst grundade tankar om klimatförändringar. Synd alltså att en av Sveriges främsta experter på klimat inte fick komma till tals på ett vettigt sätt och istället utmålades som en miljötaliban, med en smal, extrem och på tvärs gående åsikt om klimatets utveckling.
Vill man ha en något mer nyanserad och utvecklad bild av vad Lars Franzén verkligen tycker så bör man läsa detta reportage från Göteborgs Fria Tidning. Där står bland annat att läsa:
- Vi ska inte bortse från att våra teorier i slutändan handlar om att välja mellan två onda ting, istid och växthuseffekt. Det varmare klimatet kommer få väldigt stora konsekvenser för livet. Men när vi hjälpt till att höja koldioxidhalten så har människan ändå på något sätt gjort en välgärning – för om vi inte vill gå in i en ny istid tror jag att den enda logiska slutsatsen är utsläpp av växthusgas.
Om matematisk modellering och vad själva lurendrejeriet går ut på:
- Därför att folk har blivit grundlurade genom en debatt som helt och hållet bygger på matematiska modeller. Det finns inga ordentliga observationer, det finns bara en mängd olika datamodeller som allihop ger olika resultat. Personligen tycker jag det är helt vansinnigt att försöka modellera naturen.
Äntligen någon som sätter ned foten vad gäller all den här jävla modelleringen. Det har nu kommit till en punkt där man är i det närmaste kufisk om man inte stödjer modellering i alla dess former. I parantes kan sägas att jag för min del misstänker det neoliberala ekonomiska synsättet som en grundläggande orsak till varför vi idag är så benägna tro på siffrornas makt. Vidare, om problemet få vill erkänna:
- Framför allt tycker jag att fördelningen av de fossila bränslena, som ju inte är förnyelsebara, är alldeles för dålig. Vi som västländer har ingen som helst rätt att lägga beslag på en så stor andel som vi gör i dag, och sedan ha mage att tvinga in länder i ett minskat användande.
Så ligger det till alltså. Lars Franzén förnekar inte på något sätt en uppvärmning, att vi är åtminstone delvis skyldiga till den eller att utvecklingen kommer att få katastrofala följder. Objektivt har han förstås rätt. Rent fysiologiskt är det svårare att överleva kyla eftersom det går åt stora mängder energi för att upprätthålla rimlig kroppstemperatur. Nu tycker väl jag att den klimathysteri vi drabbats av har en del positiva konsekvenser. Minskade utsläpp över lag, inte bara av koldioxid och en större medvetenhet om vad vi släpper ut tillsammans med vad vi konsumerar kan bara vara positivt. Vad som inte är så positivt är tendenserna att smyga in tvångsåtgärder mot utvecklingsländer. Det är inte utan att man undrar över om det inte är en av anledningarna till att klimatfrågan blivit så populär. Visst, det är billiga debattpoäng också. Men det påminner en del om Friedrich List och dennes argument kring rikedomsstegen, vilken metaforiskt då sparkas bort av de själviska och revisionistiska nationer, vilka själva en gång tagit sig dit de är med grov miljöförstöring, reell protektionism och regelrätta handelskrig.
Inget av detta skall förväxlas med den industrilobby, främst då Amerikansk, som försökt trivialisera klimatet för ekonomisk vinning.
Så fortsätt gärna att prata miljö. Inte ens Lars Franzén har hela lösningen. Men han ger oss ett för många nytt långsiktigt perspektiv på verkligheten. Dessutom tar han på ett förtjänstfullt sätt hänsyn till tvärvetenskapliga variabler som geografi och rättvisa.