Svenska Dagbladet försöker sig på insinuationsleken via Sanna Rayman (SvD). Bakgrunden är någon kristen företrädare i Luleå som dragit sig ur en minnesgudstjänst och fackeltåg till minne av förintelsen. Och det gör man inte utan konsekvenser, det är tydligt det.
Vad, exakt vad, är det som gör att det plötsligt är olämpligt att minnas Förintelsens offer? Kom igen! Säg det då! Jag är trött på det här smygandet nu.
Jag vill att ni säger det. Så att vi vet.
"Vi" förstår att du spelar dum, insinuerar och vill provocera fram ett svar som sedan kan utnyttjas. Men vi måste, trots den uppenbara fällan, ge svar på tal. Att vara tyst har redan provats och allt det gett oss har varit förtryck och förtal. Rädslan för att tala sanning och stöta sig med den totala mediala uppslutning som finns kring frågan har skrämt de flesta, utom möjligtvis oanvändbara högerradikaler, till tystnad. Tyvärr följer de senare inte ett akademiskt mönster och saknar ofta det begrepp om djup som behövs för att förstå helheten. Men det är en helt annan historia också. Poängen är att de flesta varit tysta och oförstående. Något som jag hoppas det ska vara slut med nu. För precis som alla andra variga sår måste detta vädras i offentligheten ljus. Så låt oss skissera vad det handlar om.
Det skall sägas att det i min mening görs en monumental björntjänst här. Genom att hålla på med detta villkorslösa försvar för i detta fall Israels nuvarande och historiska illdåd samt angripa alla som på minsta sätt ifrågasätter doktrinen bäddar man för just den "antisemitism" som man påstår jag vilja motverka. I slutändan kommer detta med stor sannolikhet leda till ett ännu större folkligt (och därmed trubbigt och okunnigt) motstånd mot inte bara Israel utan just judar. Men detta är någonting ni får ha på ert samvete för att ni inte tar den intelligenta diskussionen här och nu.
Och när man ändå är inne på sambandet Israel och judar så vore det dumt att påstå att det handlar om något annat än en nästan total överlappning ideologiskt. Detta är något som inte nog ofta kan påpekas samtidigt som man också bör belysa Israels etno-religiösa renhetsfixering.
Olämpligheten som efterfrågas är i första hand (i korthet):
- Samma människor nu i media beklagar motståndet mot dessa fackeltåg och repeterar "aldrig igen" är desamma som försvarar massmord i Gaza (och allt som Israel har gjort eller kommer att göra). Det är hycklande på hög nivå och en politisering som måste beaktas.
- Minnesdagen och allt annat ståhej är uttryck för det förintelseindustriella komplex som vuxit fram de senaste decennierna. Ett system som har väldigt lite att göra med förintelsen under nazismen och betydligt mycket mer att göra med ett försvar för Israel (och indirekt USA). Ju högre kritiken blir mot Israel, ju mer slår man på förintelsetrumman. Det handlar också om giriga individer som uppenbarligen tjänat miljoner på att representera förintelseöverlevare men som sedan stoppat pengarna i egen ficka. Tillsammans med en ofta naiv mediemaskin, inte minst då från drömfabrikerna i Hollywood, kan man kanske börja förstå hur vi har kommit fram till denna skrupelfria produkt.
Men nu kanske man inte skall ha några illusioner om att de skulle vara så upplysta och belästa i Luleå i och för sig, vad vet jag. I så fall förklarar de sig väldigt dåligt. Poängen är i varje fall att cyniska personer har trivialiserat, politiserat och slagit mynt på förintelsen till en sådan grad att det alltså inte längre går att deltaga i en synbarligen enkel och oskyldig manifestation. Framförallt inom högern, men även inom vänstern finns dock många som antingen inte vet bättre eller helt enkelt inte vågar ta avstånd från detta och därmed låter sig bli brickor i ett smutsigt geopolitiskt spel.
Till sist skulle jag vilja rekommendera Norman Finkelsteins böcker på temat: The Holocaust Industry samt Beyond Chutzpah. Det är för övrigt någon man borde göra varje gång man skriver om någonting som ens avlägset berör Israel eller sionism. Det får väl bli copy-paste på det i framtiden.
Så, då var det sagt! Det var väl inte så svårt? Nu vill jag att ni lyssnar! Eller så kan ni förstås också fortsätta att spela dumma och propagandera at your own peril. Som jag ser det nu är det tveklöst så att det globala systemet under kramper och kval kommer att rätta sig till och då är det frågan hur mycket av skägget ni vill ha fastnat med i brevlådan.